arkeolog. Född i Tommarp i Skåne d. 28 april 1826, de föregåendes brorson. Föräldrar: kyrkoherden Johannes Bruzelius och Sofia Jakobina Kruse.
Student i Lund 1842 och filosofie doktor därstädes 1847, utnämndes B. 1849 till amanuens vid universitetets historiska museum och myntkabinett, samt två år därefter till e. o. amanuens vid akademiska biblioteket.
1855 kallad till docent i nordisk arkeologi, tjänstgjorde han som adjunkt vid Malmö högre läroverk, innan han 1864 utnämndes till rektor vid elementarläroverket i Ystad, hvilken post han beklädde till 1891.
Som antikvarisk forskare har B. företagit resor till Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike, anställt omfattande arkeologiska undersökningar i Skåne, Blekinge, Halland och Småland, samt på uppdrag af Vitt.-, Hist.- och Ant.-akademien författat arkeologiska beskrifningar öfver flera af Skånes minnesrikaste härader. Förutom åtskilliga afhandlingar i svenska, danska och tyska tidskrifter har han utgifvit: Beskrifning öfver fornsaker, funna i Skåne 1850; Beskrifning öfver svenska fornlemningar jämte en kort framställning af den äldre järnåldern i norra och mellersta Europa 1860; Fynden i Ystads hamn år 1868-69 1870, Allmogelifvet i Ingelstads härad 1872, m. fl. Led. af flera in- och utländska lärda samfund. Död i Lund d. 23 april 1895.
Gift 1: 1863 med Charlotta Dyberg och 2: 1867 med Carolina Gabriella Alexandra Hallbeck.
