rimmare. Född i Örs prästgård på Dal 1604. Föräldrar: kyrkoherden Brynolphus Haquini och modern Amalia.
Efter tvenne års studier i Uppsala ingick D. i kammarrätten (»räkningekammaren»), där han tjänstgjorde i tre år, hvarefter han tog tjänst vid svenska armén och åtföljde Gustaf II Adolf till Tyskland. Återkommen till Sverige 1639 erbjöds honom att bli präst, men han föredrog att med sin kaptenstitel nedsätta sig på sin lilla egendom, plöja sin torfva och dyrka sånggudinnorna.
Död 1693.
Inom svenska litteraturen har D. - af
Dalin
kallad »Salig Gubben» - vunnit ett rum genom
sina naiva rimmerier, bland hvilka hans egen
lefnadsteckning på vers icke är den minst märkvärdiga.
Hans poetiska alster äro sällsynta och
mer bekanta genom Dalins parodier än deras
egen originalitet. De utgöras af: Gratulatz-Memorial
1661, En liten ny Cantilen-Book
1681, Sven Bryngelsson Dalii Valet-skänck på
sitt 77:de vandringsåhr, eller ett skönt gyldene
Fröjde-Speel och liuflig Comoedia om en stoor
Herre Hecastus benämnd, 1681, samt Finem
Respice, 1684.
