krigare, landshöfding. Född i Stockholm d. 25 juli 1785. Föräldrar: d. v. kateketen, sedermera kyrkoherden på Adelsön Erik Dahlström och Kristina Julin.
D. stod just i begrepp att taga den filosofiska graden och låta prästviga sig, när finska kriget utbröt 1808. Fadern, som just vid den tiden behöfde en adjunkt, anhöll hos Gustaf IV Adolf om åldersdispens för sin son. Dispensen nekades, men däremot erbjöd konungen den unge D. en officersplats, om han ville ingå vid landtvärnet. Förslaget antogs med förtjusning af sonen och efter något betänkande af fadern, hvarpå D. öfvergick till Finland som fänrik vid Upplands landtvärn. Efter slutadt krig, hvarunder han förvärfvat sig löjtnantsgrad, anställdes han vid fältmätningskåren, hvarifrån han efter fyra och ett halft års tjänstgöring blef kapten vid Älfsborgs regemente. I tyska kriget 1813 var D. brigadadjutant vid svenska arméns fjärde brigad, hvilken befattning han innehade under hela kriget. Här utmärkte han sig i bataljerna vid Grossbeeren, Dennewitz och Roslau. Han deltog i belägringen af Maastricht 1814 och i fälttåget till Norge s. å., samt erhöll af kronprinsen Carl Johan guldmedaljen för tapperhet i fält.
1816 utnämndes han till kapten i generalstaben, blef 1818 major i samma stab, 1819 tjänstgörande major vid Krigsakademien på Karlberg, 1822 ledamot af Krigsvetenskapsakademien, 1831 öfverste i generalstaben och tillförordnad guvernör på Karlberg. År 1833 adlades han med namnet af Dalström, befordrades tre år därefter till chef för Älfsborgs regemente och 1838 till generaladjutant i armén. Han hade flera särskilda gånger varit förordnad till generalbefälhafvare i tredje militärdistriktet, när han 1848 utnämndes till generalmajor och erhöll befälet öfver en brigad af den svenska observationskåren på Fyen. Året därefter utnämndes han till landshöfding och militärbefälhafvare på Gotland, hvilken befattning han innehade till 1858, då han lämnade det allmännas tjänst. Praktisk erfaren som krigare, nitälskade D. icke blott för befälets, utan äfven för den simpla soldatens upplysning och bildning, och utgaf flera afhandlingar, särskildt afsedda för de »djupa lederna», såsom: Instruktion för målskjutningen vid svenska infanteriet 1832, Soldatundervisning för svenska armén 1835, Reglemente för bajonettfäktning 1836, i flera upplagor, o. s. v. Död i Stockholm d. 22 jan. 1867.
Gift 1816 med Anna Kristina Hållander.
