publicist, socialistledare. Född i Stafnäs förs. af Värmlands län d. 15 dec. 1863. Föräldrar: sågställaren Didrik Danielsson och Johanna Fälling.
Efter att ha genomgått Falu läroverk, blef D. student i Uppsala 1881, där han vistades en kortare tid. Han ägnade sig snart åt litterär och publicistisk verksamhet i Stockholm, hvarunder han gjorde bekantskap med socialismens läror, hvilka slogo kraftigt an på honom, och vid Aug. Palms startande af tidningen »Socialdemokraten» 1885 blef D. hans skrifkunniga hjälpreda. Sedan redaktörskapet för sagda tidning öfvertagits af Hj. Branting (se sid. 132), fann D. stugan för trång och lämnade 1887 Stockholm för att i Malmö skaffa sig en själfständig verkningskrets och samtidigt bereda socialismens läror fast fot i Sydsverige. Han uppsatte för sådant ändamål 1887 den socialistiska tidningen »Arbetet», hvars ledning han utöfvade till sin död d. 30 dec. 1899 i Elsterberg i Sachsiska Schweiz, där han vistades för att finna bot åt sin hälsa.
D. var en kraftig, explosiv natur, hvars sympatiska väsen och framstående talegåfva i sällsynt grad ägde förmåga att rycka massorna med sig. Den tid under hvilken han började sin verksamhet i Malmö var en jäsningens tid, då under den utilistiska agitationen från V. E. Lennstrand med meningsfränder åtal och mötesupplösningar tillhörde ordningen för dagen. Med hänsynslös häftighet angrep D. i både tal och skrift dylika och andra förmenta missgrepp från myndigheternas och enskilda personers sida, hvilka ock ej dröjde att mot honom påkalla lagens arm. Vid inträdet å Malmö cellfängelse 1888 hade D. 18 månaders fängelsestraff framför sig, åsamkadt genom en massa åtal. Han undergick detta, och när han åter 1890 blef satt på fri fot, hade hans heta blod betydligt lugnat sig. Under de efterföljande åren var han nämligen snarare en dämpare än en hetsporre å partiets oroliga element och ägnade sig företrädesvis åt organisationen af det socialistiska partiet i södra Sverige. Därjämte tog han liflig del i rösträttsrörelsen och var medlem af 1893 och 1896 års båda folkriksdagar. I sin allmänna uppfattning syntes han, ehuru alltjämt kvarstående i socialdemokraternas leder, på de sista åren närma sig den borgerliga radikalismen, och han tog mer än en gång i ypperligt skrifna artiklar, hvilka väckte uppseende landet rundt, till orda mot en taktik från sina egna, den där egentligen syntes åvägabringa strid mot de liberala »endast för stridens skull», om än partidisciplinen tydligen mer än en gång tvang honom att efteråt jämka å sina meningar. D. har af trycket utgifvit: Ur kapitalets verld 1888, Genom gallret, skisser på vers och prosa 1889, Socialismens hörnsten 1889, Socialdemokratien, dess uppkomst och utveckling 1894 (i Verdandis småskrifter), m. m.
Gift 1890 med Elma Sundqvist.
