naturforskare, entomolog. Född på Finspång d. 10 febr. 1720; sonson till De G. 2. Föräldrar: brukspatronen Jean Jacques De Geer och Jacqueline Cornelie van Assendelft från Utrecht.
De G. vistades 1723-38 i Holland, där han studerade vid universitetet i Utrecht, men ärfde vid sin farbroders död fideikommisset Leufsta och öfvertog vid 21 års ålder själf förvaltningen af sina vidlyftiga egendomar och förestod dem med en drift, en insikt och ett ordningssinne, som inverkade högst fördelaktigt, ej blott på hans egen ställning, utan på bruksrörelsen i allmänhet. Vid sidan af denna verksamhet ägnade han sig åt naturalhistorien, särskildt studiet af insekterna. Denna håg, som skall ha blifvit väckt vid betraktandet af förvandlingarna hos några silkesmaskar, som han erhållit i Holland, utvecklades genom personlig bekantskap med flera samtida vetenskapsmän, och beredde honom slutligen ett högt aktadt namn inom den lärda världen. Bland hans efterlämnade skrifter intages främsta rummet af hans efterlämnade arbete: Mémoires pour servir à l'histoire des Insectes, ett sekularverk, som utkom i sju delar 1752-78 och till hvilket han själf ritat alla figurerna. Han samlade dessutom ett vackert naturalie-kabinett, med en stor af honom själf ordnad insektsamling, hvilket, jämte hans dyrbara mikroskop, vid hans död förärades till Vetenskapsakademien.
Fastän De G. aldrig ingick i statens tjänst, blef han likväl ej utan hedersbevisningar. Han utnämndes till hofmarskalk samt upphöjdes till friherre 1773. De G., som 1739 blef ledamot af Vetenskapsakademien och 1748 korresp. ledamot af den franska Vetenskapsakademien samt äfven var led. af Vetenskapssociteten i Uppsala, afled den 7 mars 1778.
Gift 1743 med friherrinnan Katarina Charlotta Ribbing.
