landtmarskalk. Född d. 9 maj 1781; den föreg. brorson och son af De G. 5 i hans andra gifte.
Inskrifven, tretton år gammal, som kornett vid lifhusarerna och 1804 utnämnd till ryttmästare vid lifgardet till häst, afbröt han 1806 sin militära karriär, för att öfvertaga förvaltningen af de fideikommiss och millioner, fadern vid sitt frånfälle åt honom lämnade i arf. Då vid ryktet om västra arméns uppbrott Gustaf IV Adolf d. 12 mars 1809 i sporrsträck skyndade från Haga till Stockholm, mötte han på vägen De G., hvilken, antagligen på grund af misstänkta oppositionella tänkesätt befalldes träda i arrest, hvarifrån påföljande dags revolution helt naturligt snart befriade honom. Fullföljande faderns traditioner, blef De G. en framstående deltagare i de följande riksdagarna, vanligen ledamot och 1817-18 ordf. i statsutskottet.
1818, vid Carl Johans kröning, upphöjd till grefve, utnämndes han s. å. till öfverstekammarjunkare. En ännu större utmärkelse vederfors honom, när vid riksdagen 1823 landtmarskalksstafven till honom öfverlämnades. På denna plats skapade De G. sig ett namn och hans landtmarskalkstid bildar epok i det första ståndets riksdagsannaler. »Grefve De Geer,» säger en minnestecknare, »kunde åberopas som ett ideal af landtmarskalk i värdighet och hållning, i tålamod och lugn, i redighet och urskillning, i oväld och samma välvilliga bemötande mot regeringens och oppositionens organer, i handhafvandet af alla riddarhusledamöternas lika rätt.»
Vid slutet af samma riksdag erhöll grefve De G. excellensvärdigheten, sedan han nyss förut vid kronprinsen Oscars förmälning blifvit utnämnd till ridd. af serafimer-orden.
1828 intog han för andra gången sin plats som landtmarskalk, omfattad, liksom förut, af sitt stånds tillgifvenhet och förtroende. Han deltog äfven i efterföljande riksdagar, för sina själfständiga och moderata tänkesätt högt uppburen af skilda partier. Vid 1840-41 års riksdag ansågs han ej främmande för riddarhusoppositionens planer, nära befryndad som han var med flera af dess ledande män, Sprengtporten, Platen m. m., och för att blidka denna, var det allvarligt fråga om att åter bekläda De G. med landtmarskalksstafven, som skulle blifva ledig genom C. 0. Palmstiernas inkallande i statsrådet. Planen strandade dock på De G:s bestämda fordran på uttryckligt löfte, att riksdagen ej, enligt det med dess kynne missnöjda konservativa partiets råd, skulle upplösas, innan den fullgjort sina arbeten, hvarpå Carl Johan ej ville ingå.
Ledamot af Vet. Akademien 1831.
De G., som afled d. 8 aug.
1861, var sedan 1810 gift med friherrinnan
Ulrika Sofia Sprengtporten, syster till öfverståthållaren
J. W. Sprengtporten. Deras dotter blef
gift med sedermera statsrådet grefve
B. J. E. von Platen (se nedan).
