riksråd. Född d. 23 dec. 1710; den föreg. broders sonson. Föräldrar: brukspatronen Jean de Geer och Maria Christina Bülow.
Efter att ha studerat vid Uppsala universitet, ägnade sig De G. åt den militära banan och blef 1732 fänrik vid k. lifgardet, hvarefter han några år var i utländsk krigstjänst. Då han brann af nit att äfven i fäderneslandets tjänst få ådagalägga sina militära talanger, fann han i likhet med andra yngre officerare tillfället lämpligt att arbeta för krig med Ryssland och återfinnes vid riksdagen 1738-39 bland Hattarnes häftigaste anhängare å riddarhuset, där han till och med ville ålägga Mössråden särskildt straff för deras vädjan till stånden från sekreta utskottet, som dömt dem sina ämbeten förlustiga. När kriget sedan kom till stånd, hade De G:s stridslystnad betydligt dämpats, och visade han sig vida mer benägen för att drifva politik i hären än att genom svärdslag vinna ära och utmärkelse. Han tillhörde därvid de officerare, som oftast bröto disciplinens band, och sökte bota den skada, som däraf uppkom, genom ett tronföljareval i förment öfverensstämmelse med Rysslands önskningar. Icke desto mindre nådde han 1743 sin kaptensgrad vid regementet, hvarifrån han 1749 förflyttades som öfverstelöjtnant vid Dalregementet.
I likhet med åtskilliga andra militära Hattar började han vid Adolf Fredriks tronbestigning närma sig hofvet och återfinnes vid 1751-52 års riksdagsstrider mellan hofvet och Mössorna å den ena och Hattarne å andra sidan bland det förra partiets anhängare. Under de följande åren kom de G., som 1757 utnämnts till landshöfding i Kymenegårds län, att allt fullständigare öfvergå till sina forna motståndares läger. Vid 1765-66 års riksdag utmärkte han sig ock i sekreta utskottet som en af de mera förföljelselystna Mössorna och yrkade, att ej mindre än nio riksråd skulle afsättas. Han belönades ock af Mössorna 1765 med riksrådsvärdigheten och var en af dem, hvilka vid Adolf Fredriks bekanta nedläggande af sin konungsliga värdighet i dec. 1768 mest hårdnackadt motsatte sig att enligt konungens önskan utlysa riksdag. Han uppgifves ock ha försträckt stora penningsummor för att vid denna afvärja sitt partis fall, hvilket ej stod att hindra, men döden befriade honom dock i Stockholm d. 28 mars 1769 att därtill blifva åsyna vittne.
De G., som 1766 upphöjts
i friherrligt stånd, blef stamfader för ätten
De Geer af Tervik. Gift 1745 med Anna
Dorotea Muhl, med hvilken han fick stor förmögenhet,
hade han med henne bl. a. sonen
Robert Wilhelm, hvilken, f. 1750 d. 1820, var
landtmarskalk vid finska landtdagen i Borgå 1809.
