- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
2. De la Gardie, Jakob

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

2. De la Gardie, Jakob,

härförare, riksmarsk. Född i Reval d. 20 juni 1583; den föregåendes son.

Vid aderton års ålder utnämnd till befälhafvare vid ett norrländskt infanteriregemente, utkommenderades han i livländska kriget och utförde där sin första vapenbragd. Denna bestod i det lysande försvaret af Wolmar, bakom hvars sönderskjutna murar han och den några år äldre Carl Carlsson Gyllenhielm i tre månader uppehöll hela polska armén under Zamoyski. Då de omsider nödgades gifva sig, bröt Zamoyski dagtingan och förde de båda vapenbröderna till Polen, där de höllos fångna: De la G. i fyra och Gyllenhielm i tolf år. Sedan De la G. blifvit frigifven, ingick han 1605 i Nederländernas armé, hvilken under prins Moritz af Oranien ansågs för den tidens yppersta krigsskola, och utmärkte sig på ett så lysande sätt, att Henrik IV af Frankrike lät genom sin ambassadör Janin erbjuda honom att gå i fransk tjänst. Han föredrog dock att återvända till Sverige, där han på allt sätt välkomnades af Carl IX och utnämndes till generallöjtnant 1608. Det oaktadt anklagades han för att under sin vistelse i Nederländerna hafva sökt inleda en giftermålsförbindelse mellan prins Moritz och prinsessan Anna af Sverige, för att öfverflytta tronföljden inom detta land på det oraniska huset. Anklagelsen, som utgått från Erik Tegel, föranledde icke till någon annan åtgärd, än att De la G. ålades att ställa borgen för sin oskuld. Han bibehöll såsom förut Carl IX:s oinskränkta förtroende. Detta visade sig däri, att då vid de inre oroligheterna i Ryssland tsar Vasili begärde Sveriges hjälp, De la G. erhöll befälet öfver den hjälpsändning, som Carl IX lämnade för att understödja honom. Ett fördrag hade nämligen 1609 blifvit afslutadt, hvarigenom Carl förband sig att lämna tsaren 5,000 man, mot det Ryssland skulle till Sverige afstå Keksholms län och bistå Carl med en här mot Sigismund. På grund af denna traktat tågade De la G. i spetsen för en här af fyratusen man, mest utländska legoknektar, från Viborg österut och förenade sig i Novgorod med tsarens brorson, den ridderlige Knäs Skopin, och fortsatte jämte honom tåget till Moskva. Detta tåg, som grundlade De la G:s historiska namnkunnighet, utgjorde en nästan oafbruten kedja af vidrigheter, och det fordrades De la G:s hela anförareskicklighet för att lyckas, så som han gjorde. Han hade därunder att kämpa icke blott mot verkliga fiender, utan än värre, mot sina fega och opålitliga bundsförvanter, ryssarna, och mot missnöje och myteri hos sina legda trupper. Flera gånger uppstodo mer och mindre allvarsamma uppresningar, då soldaterna vägrade lyda och öfvergåfvo fanorna, och icke sällan måste fältherren gifva efter för en uppstudsighet, som han hvarken kunde betvinga eller bilägga i godo. I trots af dessa svårigheter ryckte han likväl framåt, slog polackarna vid Tver, befriade det starkt befästade Troiskoi, samt intågade i mars 1610 i Moskva, som polackerna i tvenne år belägrat. Vasili uppsattes på Rysslands tron och den svenska härföraren hälsades af det jublande folket såsom stadens frälsare och beskyddare. Redan förut hade Sigismund inryckt i Ryssland. De la G. lämnade Moskva i juni 1610 och ryckte mot det af polackerna belägrade Smolensk. På vägen sammanträffade han med dem vid Klutsjino. Men under slaget flydde ryssarna, och de främmande legoknektarna öfvergingo till fienden, så att De la G. måste ingå en öfverenskommelse med den polske fältherren och med endast fyrahundra man svenskar och finnar anträda återtåget till Novgorod. Lyckligt tillbaka inom svenska gränser, samlade han på nytt en här, intog Keksholm, som ryssarna vägrat utrymma, eröfrade Novgorod och tvang hela nordvästra Ryssland att utvälja hertig Carl Filip till tsar. Den svenska prinsen kom väl aldrig att intaga tsarens tron men De la G:s segrar blefvo därför icke utan frukt: genom freden i Stolbova 1617 var Ryssland stängdt från Östersjön och Sverige hade vunnit en gräns, som för den närmaste framtiden erbjöd ett säkert skydd för alla anfall från ryska sidan. De utmärkta tjänster De la G. gjort sitt fädernesland blefvo icke obelönade. Han blef 1613 riksråd, upphöjdes 1615 till grefve, slogs 1617 till riddare och utnämndes s. å. till riksmarsk och två år därefter till landshöfding i Estland och ståthållare på Reval.

I det följande kriget i Livland deltog han som befälhafvare under konungen, men drog icke jämnt med denne. Han flyttades 1628 till Riga som guvernör öfver Livland och förordnades 1630 att såsom riksmarsk vara ordf. i det nyinrättade krigskollegiet. Efter Gustaf Adolfs död medlem af förmyndare-regeringen, stod han nästan alltid på rikskanslerens sida och förde vid hans frånvaro ordet i rådsförsamlingen. Ehuru till slut gammal och sjuklig, deltog han oafbrutet i dess sammanträden, och då danska kriget utbröt 1643 finner man »gamle fältherren», fastän nästan blind, synnerligt verksam och alltid röstande för uppoffringar och manliga beslut. En af de rikaste i landet på sin tid, sörjde han med faderlig omtanke för sina många underhafvande och arbetade på deras upplysning genom inrättandet af skolor och anställande af ordentligt prästerskap.

Han dog d. 12 aug. 1652 och hade med sin gemål, den sköna grefvinnan Ebba Brahe, med hvilken han ingick äktenskap 1618, fjorton barn, af hvilka sju kommo till manlig ålder.


The above contents can be inspected in scanned images: I:230

For more information about this person, see Project Runeberg's Nordic Authors.

Project Runeberg, Mon Sep 9 13:13:35 2002 (runeberg) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/delagjak.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free