universitetslärare, rättslärd. Född i Arnäs socken i Ångermanland d. 4 april 1800.
D. blef student i Uppsala 1816, promoverades 1821 till filosofie doktor och fästes följande året vid universitetet såsom docent i praktisk filosofi. Under sin docenttid ägnade han sig med allvar åt lagfarenheten, blef 1827 juris doktor och utnämndes några dagar därefter till adjunkt i juridiska fakulteten. Sedan han under flera läseterminer förestått professuren såväl inom den filosofiska som juridiska fakulteten, erhöll han 1844 den nyinrättade lärostolen i svensk statsrätt, kyrko- samt krigslagfarenhet och folkrätt, hvilken plats han innehade till sin död d. 10 juni 1854. Som universitetslärare ådagalade D. mycket nit, men förirrade sig i ett formalistiskt analyserande.
Utom åtskilliga akademiska
disputationer och uppsatser i tidskrifterna
Svea, Svenska litteraturföreningens tidning och
Juridiskt arkiv, författade han: Försök till granskning
af lagkomiténs förslag till handelsbalk
1830, Om svenska näringarnas tillstånd och
brister 1835, Rättegångssättet i
Sverige 1842 m. m. Nära anhörig,
systerson, och lärjunge till
Biberg, redigerade och utgaf D.
efter dennes död hans »Samlade
skrifter», 3 delar 1828-30.
