skådespelare; de två föreg. son. Född i Stockholm d. 9 febr. 1869. Elev vid Dramatiska teatern 1889-91, var den unge De W. hos Lindberg 1891-92 och har sedan haft engagemang hos Albert Ranft.
»Med Fredriksson hade realismen gjort sitt inträde på den svenska scenen, har det blifvit sagt. I så fall kom den för andra gången med Hillberg - och hvarför ej för tredje gången i herr De Wahls första uppträdanden. här, då han spelade i Tofslärkan och Andras affärer?» Redan vid mycket unga år blef De W. publikens gunstling genom det enkla, naturliga och hjärtevinnande sätt, hvarpå han utförde en del ynglingaroller, särskildt sådana af humoristiskt slag. Hans Wille i det af honom själf skrifna proverbet »För tidigt», Axel Nordin i »Andras affärer», och Olof i »Per Olsson och hans käring» voro alla fullödiga prestationer. De W., som är i besittning af stor mångsidighet, är icke desto mindre framstående i allvarliga saker, särskildt sådana där han får gifva uttryck åt en lyrisk stämning. Sålunda har han, oaktadt sin ungdom, uppburit hufvudrollerna i så kräfvande stycken som Strindbergs »Erik XIV» och »Folkungasagan». Bland hans roller märkas för öfrigt, utom de förut nämnda, Sanne i »Ett handelshus», Paul i »Tofslärkan», Karudatta i »Vasantasena», Hans i »Ungdom», Maximilian i »Giboyers son», Kramer i »Sodoms undergång», Heffterdink i »Hemmet», Lill-Klas i »Stor-Klas och Lill-Klas», titelrollen i »Mäster Olof», Håkon i »Kungsämnena», Prins Erik i »Gustaf Vasa», Sang i »Over Evne», Lycko-Per i »Lycko-Pers resa», Paul Lange i Björnsons »Paul Lange och Tora Parsberg». De mest framträdande egenskaperna i De Wahls konstnärsskap äro hans djupa känsloglöd och framställningens medryckande energi, hvilken stundom stegras, så att framställningens skönhet lider häraf. De W. har oafbrutet gått framåt, har vuxit i och med rollernas betydelse.
Ogift.
