affärsman, mecenat. Född i Göteborg d. 2 dec. 1823; den föregåendes bror.
Efter fulländad uppfostran, dels vid Göteborgs handelsinstitut, dels vid handelsakademien i Lübeck, tog han 1841 plats på James Dickson & C:s kontor i Göteborg och 1846 på Dickson Brothers & C:s kontor i London. 1847 blef han disponent för familjens stora egendomar i Norrland, hvarifrån så stora summor inflöto. Han blef sedermera 1850 bolagsman i firman och bosatte sig 1855 i Göteborg, där han verkade till sin död. Han var 1866 ledamot af kommittén för skandinaviska utställningen i Stockholm, 1867 af kommittén för Parisexpositionen och 1877 af »växelkommittén». För sina frikostiga understöd åt vetenskapliga och konstnärliga sträfvanden rönte han många utmärkelser. Sålunda valdes han 1875 till hedersjuryman vid geografiska kongressen i Paris och blef s. å. ledamot af Royal Geogr. Soc. i London, 1875 hedersledamot af Fysiografiska sällskapet i Lund, 1876 af Vetenskapssocieteten i Uppsala och 1877 af Vet.- och Vitt.-samhället i Göteborg samt 1878 ledamot af Vetenskapsakademien. 1877 kallades D. till fil. hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest, 1880 till hedersledamot af örlogsmannasällskapet och 1897 till ledamot af landtbruksakademien. Han adlades 1880 och upphöjdes 1885 i friherrligt stånd.
Oskar Dicksons namn är oupplösligt förenadt med Nordenskiöldska expeditionerna, i det att han till största delen bekostade upptäcktsfärderna 1868, 1870, 1872 och 1875 och jämte kung Oscar och Sibiriakov den stora Vegafärden 1878. Han understödde sedermera Nordenskiöld på den andra Grönlandsfärden 1883 och bekostade till stor del Andrées polarexpedition i ballong. Till S. Berggrens resor på Nya Zeeland 1873-75 lämnade han understöd, bidrog till dansken Hovgaards expedition till Kariska hafvet 1882-83, och ville understödja Frithiof Nansens »Fram»-expedition, hvilket anbud kom stortinget att votera det felande beloppet. D. har vidare bekostat G. Nordenskiölds resa till Spetsbergen, den De Geerska geologiska expeditionen till samma land och Otto Nordenskjölds expedition till Patagonien och Eldslandet, liksom han betalade halfva kostnaderna för undsättningsexpeditionen 1894 till Björling och Kallstenius. År 1873 lämnade D. grundkapitalet till Hazelius nordiskt-etnografiska samlingar. Han var äfven varmt intresserad af fiskerinäring och landtbruk samt utvecklade den af honom inköpta egendomen Almnäs invid Hjo till ett mönstergods. I det politiska lifvet deltog ej D. rent personligt, men har vid ett par tillfällen indirekt kommit att utöfva inflytande å detsamma. Det påstås nämligen vara han, som lyckades öfvertyga Carl XV om, att den allmänna opinionen 1865 bestämdt fordrade representationsförslagets antagande, hvarefter konungen började att personligen besjälas af större ifver för detsamma, och D. tog också initiativet till de reformdeputationer, som med Göteborg till centralpunkt uppsändes från skilda orter att verka för förslagets framgång och i icke oväsentlig grad anses bidragit till dess seger. Liksom flertalet af släkten frihandlare, var D. på äldre dagar verksam i tullstriden, liksom rösträttsrörelsen af honom åtnjöt ekonomiskt understöd.
Död å Almnäs d. 6 juni 1897.
Gift 1867 med grefvinnan
Marika Julia von Rosen, dotter af järnvägsbyggaren
grefve A. E. von Rosen.
