läkare. Född i Rostock d. 19 mars 1674. Föräldrar: matheseos professorn därstädes Johan Jakob Döbelius och Anna Elisabet von Hillen.
D. promoverades till medicine doktor i Rostock 1695. Nästa år företog han en resa till England, men blef väderdrifven till Göteborg, där han på försök började praktisera som läkare, hvilket utföll så lyckligt, att han beslöt kvarstanna i Sverige och utnämndes 1697 till provinsialläkare i Bohuslän. Efter en ny vetenskaplig resa kallades han 1699 till provinsialläkare i Skåne, där han fäste befolkningens uppmärksamhet på Ramlösa hälsobrunn, som till allmänt begagnande öppnades 1707. Hans rykte för lärdom och skicklighet, ytterligare befäst genom hans verksamhet som stabsmedikus vid de af fältmarskalken Stenbock sammandragna trupperna i Skåne, föranledde 1710 hans utnämning till medicine professor vid Lunds universitet, hvilket ämbete han innehade till sin död d. 14 jan. 1743. På denna plats förvärfvade han ett aktadt namn, kanske mindre som lärare och vetenskapsman, än för sin praktiska duglighet och administrativa verksamhet, hvilken ej inskränkte sig blott till universitetet, utan ofta togs i anspråk för både provinsens och statens angelägenheter. För sina tjänster, synnerligast under danska kriget, fick han, med namnet von Döbeln, 1717 en plats på svenska riddarhuset, där han introducerades 1719. Sin ansenliga förmögenhet, till en del samlad under kriget genom upphandlingsaffärer för svenska armén, nedlade han i Björkholms jordegendom i Halland, som han gjorde till fideikommiss inom sin släkt. Af hans efterlämnade skrifter torde den mest bekanta vara hans Historia Academiæ Lundensis 1740-42.
Gift 1: 1698 med Dorotea von Minden och
2: 1738 med Maria Scheürer.
