läkare. Född d. 22 jan. 1785; den föregåendes syssling. Föräldrar: hofjunkaren Johan Vilhelm von Döbeln och Kristina Elisabet Söderström.
Han hade såsom barn genomgått det berömda institutet Kristiansfeld och promoverades efter idkade studier, dels i Lund, dels i Uppsala, till medicine doktor på det senare stället 1810. Sedan han ytterligare ökat sina medicinska kunskaper under en utrikes resa, anställdes han 1813 som fältläkare vid svenska armén och bevistade drabbningarna vid Grossbeeren och Dennewitz. Han tjänstgjorde därefter vid svenska armén, dels i Holstein, dels på sjukhusen i Nederländerna och utnämndes efter fredsslutet 1815 till regementsläkare vid Andra lifgardet. Samma år befordrades han till professor i praktisk medicin vid Karolinska institutet och förordnades kort därpå till öfverfältläkare vid Stockholms garnison. I denna egenskap deltog han som ledamot i kommittén för regleringen af arméns läkarestat 1816 och som t. f. öfverfältläkare vid öfningslägret i Norge 1821. Död i Stockholm d. 20 sept. 1846.
Gift 1: 1826
med Hedvig Maria Charlotta von Utfall och
2: 1831 med Sofia Henrietta Reutersköld.
