ämbetsman, politiker. Född i Oviken i Jämtland d. 25 maj 1682. Föräldrar: kyrkoherden Hans Olsson Drake och Elsa Embdeman.
När D. i Uppsala slutat sin akademiska kurs och därstädes vunnit lagerkransen 1707, ingick han 1711 i kanslikollegium och riksarkivet.
1713 beslöt senaten att flytta riksarkivets handlingar från Stockholm till Örebro, och D. fick i uppdrag att ombesörja denna flyttning. Fartyget, på hvilket handlingarna fördes, fick under sjöfärden en läcka och var nära att sjunka, och endast med den yttersta fara för sitt eget lif lyckades D. åt staten rädda den dyrbara egendomen. Därefter förordnad till vice aktuarie, blef han 1714 fältsekreterare vid den härfördelning, som i Roslagen kommenderades af fältmarskalken grefve Taube. Utnämnd 1719 till krigssekreterare, adlades han 1720 med namnet von Drake, och blef två år därefter slottsfogde i slottskansliet och 1728 underståthållare i Stockholm. D. deltog med lif och lust i sin tids riksdagar och var en af Hattarnes ifrigaste anhängare, särskildt i fråga om deras handelspolitik, samt insattes med anledning häraf 1739 i det nybildade manufakturkontoret. Uppförd på rådsförslag ej mindre än fyra gånger vid 1738-39 och 1740-41 års riksdagar, tröstades han med ständernas förord till presidentstolen i kommerskollegium, hvaraf han ock 1741 kom i besittning. Som sådan visade han för handslöjdernas upphjälpande ett outtröttligt intresse och kände i dess minsta detaljer hvarje näringsgren och dess tillstånd inom hufvudstaden. Som ett erkännande af detta hans nit, lämnade honom adeln det smickrande uppdraget att icke blott själf välja sin medhjälpare i manufakturkommissionen, i händelse af sjukdom, utan att äfven utse en efterträdare till platsen efter sin död.
Död i Stockholm d. 2 aug. 1744.
Gift 1720 med Sofia Lovisa Psilanderhielm.
