läkare. Född i Mariestad d. 14 jan. 1750. Son af vågmästaren och rådmannen därstädes Gustaf Dubb och Johanna Billinggren. Promoverad medicine doktor i Uppsala 1778, flyttade D. till Göteborg, där han 1781 förordnades till amiralitets-medikus samt 1782 till läkare och styresman för Sahlgrenska sjukhuset, hvilken inrättning hufvudsakligen organiserades i öfverensstämmelse med den af D. uppgjorda planen. 1788, 1801 och 1808 tjänstgjorde D. som förste fältmedikus vid de arméer, som på rikets västra gräns sammandrogos mot danskarna. 1799 begynte han utarbetandet af en storartad plan för allmänna fattigförsörjningen i Göteborgs stad, hvilket arbete ansågs vara af den förtjänstfulla beskaffenhet, att stadens äldste läto 1806 öfver honom slå en skådepenning och han själf fyra år därefter inkallades till ledamot af den kommission, som blifvit tillsatt att utarbeta ett förslag till allmän fattigvård i riket. Enligt tidens uppfattning en varm ifrare för karantänsväsendet, var D. den egentlige ledaren och ordnaren vid uppsättningen af karantänsinrättningen på Känsö, hvilken i hög grad vann Gustaf IV Adolfs bifall och tillskyndade D. en kunglig minnesgåfva.
Hans ovanliga praktiska förmåga, understödd af en grundlig bildning, beredde honom med skäl ett stort anseende icke blott inom hans vetenskapliga fack, utan som en af samhällets yppersta kommunalmän. I detta hänseende står Göteborg till D. i en stor tacksamhetsskuld och vördar i hans minne en af sina mest aktade medborgare. D. har bl. a. utgifvit Samling af rön och upptäckter i medicin, landthushållning, fysik, m. m. 1781-85, Om sillfisket i Bohus län 1817, Om quarantänanstalten på Känsö 1818.
D., som var ledamot af Vetenskapsakademien
och flera lärda samfund, afled i Göteborg
d. 6 jan. 1834.
