naturforskare. Född på Vegeholm i norra Skåne d. 12 febr. 1814. Sonsons sonsons sonson till D. 1. Föräldrar: kaptenen friherre Ulrik Vilhelm von Düben och Katarina Flinck.
Efter idkade akademiska studier i Lund från 1828, erhöll han vid promotionen 1835 lagerkransen, med andra hedersrummet, och förordnades tre år därefter vid samma universitet till docent i botanik. Utn. 1843 till adjunkt och intendent vid naturhistoriska museet därstädes, innehade han ännu denna syssla, när hans så lofvande vetenskapliga verksamhet afbröts af döden d. 9 aug. 1845.
Von D. ägde icke allenast
stor lärdom och skarpsinnighet inom det fält, åt
hvilket han företrädesvis ägnade sitt arbetsamma
lif, utan äfven inom de humanistiska vetenskaperna
ovanliga studier, som gåfvo åt hans författareskap
en egen lyftning och åt hans stil ett stort behag.
Hans arbeten, hvilka alla äga ett utmärkt vetenskapligt
värde, äro: Conspectus vegetationis
Scaniæ 1837, Mus betulinus, en för Europas
fauna ny rått-art 1840, Handbok i växtrikets
naturliga familjer 1841, De fabrica corporis
insectorum 1842, Ichthyologiska bidrag 1844,
Om holothuriernas hudskelett 1844, Öfversigt
af Skandinaviens echinodermer (liksom de två
närmast föregående i förening med norrmannen
Koren, 1844), m. m. Ogift.
