krigare. Född i Kristina socken i Savolax d. 12 nov. 1774. Föräldrar: majoren Gustaf Fredrik Duncker och Brita Cygnæus.
D. blef 1789 fänrik vid Savolaks fotjägare och deltog i 1790 års krig, då han ytterst tappert deltog i striden vid Perttimäki d. 19 maj. 1804 blef han kapten vid nyss nämnda regemente. Vid fredsbrottet med Ryssland 1808 var D. kapten vid fjärde savolakska jägarebataljonen. I det olyckliga finska kriget, i hvilket D. ljöt hjältedöden, var han »en mycket begagnad och i alla afseenden utmärkt officer». En bland hans förnämsta bedrifter var, då han i mars 1808 anförde Cronstedtska fördelningens eftertrupp under dess återtåg från S:t Michel öfver Leppävirta till Idensalmi och Uleåborg. Den 2 maj s. å. utmärkte han sig särdeles i träffningen vid Pulkkila, under Sandels, hvarför han också sändes som kurir med rapport till konungen. Han tillhörde sedan alltjämt Sandelska fördelningen. I följande juni månad, då D. blifvit major, borttog han från ryssarna i trakten af Toivola en betydlig transport med lifsmedel och femhundra hästar. I striden vid Virta bro d. 27 okt. hade D. åter en hedersdag. Öfverste Fahlander och majorerna D. och Malm, »ett tappert, välkändt tretal», kastade sig i spetsen för hvar sin lilla skara, tillsammans knappt sexhundra man, öfver de nära dubbelt starkare ryssarna, bland hvilka först deras blanka vapen och sedan deras välriktade skott anställde ett stort nederlag. Året därpå utmärkte sig D. i Västerbotten, men stupade därstädes i träffningen vid Hörnefors den 5 juli 1809. Han anförde där försvaret af bron och kommenderade eftertruppen, med hvilken han, oaktadt Sandels upprepade order, icke ville draga sig tillbaka. Omringad af fiender och utan att lyssna till ryska befälhafvarens uppmaning att gifva sig, blef han svårt sårad och fången och dog efter några timmar. Då Sandels återfordrade hans lik, svarade ryske generalen Kamenski, att om det endast var för att värdigt begrafva den fallne hjälten, ville han själf med all ärebetygelse göra det. D. och en kosackchef, som stupat i samma slag, jordades bredvid hvarandra i Ume kyrkogård. Öfver D:s graf reste sedan hans kamrater en enkel minnesvård.
Gift 1805 med Maria Charlotta Tuderus.
