ämbetsman. Född i Norrköping d. 30 maj 1617. Föräldrar: borgmästaren Nils Månsson Durell och Elisabet Hård.
Efter i Uppsala grundlagd bildning och vidsträckta utländska resor blef han vid hemkomsten af Axel Oxenstierna kallad att handleda dennes son Erik Oxenstiernas, sedermera rikskansleren, studier och gjorde med denne lärjunge en ny utländsk resa, hvarefter han 1646 anställdes i statens tjänst som diplomatisk agent i Helsingör. Följande året förordnades han till resident vid danska hofvet och lämnade under de år, han innehade denna förtroendepost, sin regering de noggranna underrättelser om Danmarks inre tillstånd, hvilka Carl X sedan gjorde sig till nytta, och hvilka anses som mästerverk af grundlig kunskap och vidsträckta statsmannainsikter.
Adlad 1648, utnämndes han fem år därefter till landtdomare i Halland, men fortfor att bevaka Sveriges intressen i Danmark till fredsbrottet 1657, då han lämnade Köpenhamn. D. användes efter freden i Roskilde vid ordnandet af de södra landskapens förhållanden, under deras införlifvande med Sverige.
1666 blef D. vice president i Göta hofrätt och s. å. kurator vid det nyinrättade universitet i Lund, hvars ekonomiska stat hufvudsakligen af honom blef uppgjord. Fyra år senare utnämndes han till landshöfding öfver norra Skåne och Bleking, med säte i Kristianstad, hvarifrån han vid danskarnas inbrott i Skåne 1676 begaf sig uppåt Sverige och dog i Jönköping den 26 sept. 1677. D. var en af sitt lands redbaraste och skickligaste ämbetsmän.
Gift 1647 med Brigitta von Crakow.
