svensk-norsk arffurste, hertig af Närike, artist. Den fjärde i ordningen af Oscar II:s söner. Född på Drottningholms slott d. 1 aug. 1865. Prins E. aflade studentexamen 1884, tillbragte vårterminen samma år vid Kristiania universitet och tog s. å. officersexamen.
Prins E., som redan tidigt börjat måla, företog 1885 en resa till Italien, Egypten och Syrien och återvände hem öfver Konstantinopel. I den af prinsarna Oscar, Carl och E. utgifna boken Våra minnen 1886, påträffades bl. a. afbildningar af tre akvareller af prins E. med motiv från Palestina. Prins E. studerade 1885--86 i Uppsala och målade då för W. von Gegerfelt, hvarpå han begaf sig till Paris och studerade å Bonnats ateljé, där Puvis de Chavannes och Roll voro bland lärarna. Han öfvergick sedan, då Bonnats ateljé upphörde, till Gervex ateljé, där äfven Roll och Humbert undervisade och öfvade sig somrarna 1887 och 1888 i sin konst för Hugo Salmson i Dalby i Skåne och somrarna 1889 och 1890 i Norge. Prins E., hvilken för första gången offentligen utställde å världsutställningen i Paris 1889, erhöll där mention honorable. Han återvände 1889 från Paris, och har sedan dess haft egen ateljé i Stocklmolm. Jiimte målarna 0. Björck, B. Liljefors och Alf. Wallander utställde prins E. 1891 i Stockholm, och märktes bland hans arbeten Månsken i Valders, 1890. Till åtskilliga af sina målningar har han hämtat ämnen från Stockholms omgifningar, i det att han flera somrar bott å Tyresö och idkat ett flitigt naturstudium. Bland hans arbeten märkas Insjön, 1891, i Nationalgalleriet i Kristiania, Skogen, 1892, i Fürstenbergska galleriet i Göteborg, Det gamla slottet och En sista solglimt, 1893, Sommarnatt och Molnet, 1894--95, de dekorativa väggmålningarna för k. foyern å nya operan i Stockholm 1898 o. Norra Latinläroverket 1899. I Nationalmuseum är prins E. representerad med sin Sommarnatt. Prins E. valdes 1889 till förste hedersledamot af Akademien för de fria konsterna och var vid 1891 års konstutställning i Göteborg hederspresident. Vid 1897 års Stockholmsutställning var han ordf. i konstafdelningen och åstadkom genom en särskildt i detta syfte företagen utländsk resa anslutning från berömda konstnärer i London, Paris och Berlin till Stockholmsutställningen. Vid världsutställningem» i Paris 1900 exponerade prins E. i det s. k. kungsrummet i svenska villan en större tafla med motiv från Stockholms ström samt i konstafdelningen Sommarnatt, Molnet och Det gamla slottet. Hos prins E. är det den individuella känslan för naturen som i målningen söker sig ett individuellt uttryck. Målet är att med största intensitet, med ett kärleksfullt fördjupande i motivet fixera det omedelbara intrycket af en stämning eller ock att i enkla drag, men med djup känsla återgifva motivets karaktär. Prins E. är numera en af både den in- och utländska kritiken och konstnärsvärlden fullt erkänd konstnär af en i hög grad själfständig begåfning.
Ogift.
En samling af prins Eugens taflor utgåfvos 1905 under titeln
Svenska landskap, med en inledande essay af O. Levertin: »Stockholmsnaturen i svensk
dikt».
