krönikeskrifvare. Antages vara född i Södermanland på 1580-talet och ha studerat i Rostock och Wittenberg, innan han 1620 anställdes som pagehofmästare hos Gustaf II Adolf.
Den store konungen, hvilken ägde den hos verkliga snillen lyckliga gåfvan att upptäcka och använda förtjänsten, hvarhelst den finnes, lät 1627 bereda honom plats i rikskansliet och riksarkivet, hvilket sistnämnda ämbetsverk han följande året finnes uppförd som undersekreterare. År 1635 befordrades G. till assessor i Svea hofrätt och dog i slutet af år 1639.
Under den tid G. var anställd i riksarkivet, samlade han med
otrotig flit ur där förvarade urkunder materialierna till sin historia
öfver de första Vasakonungarna. Detta arbete, som utkom långt efter
författarens död, under titeln: Konung Gustaffs I och Konung Erichs
XIV chrönikor 1670 och Konung Johan IIIs chrönika 1745, har
af äldre författare, Schefferus och Stieruman, blif vit högligen
prisadt. Det har sina förtjänster liksom sina fel. Stilen är för sin
tid ovanligt jämn, men framställningen saknar den grundlighet och
objektivitet, som måste vara hufvudegenskaper hos en häfdatecknare,
hvarjämte man med rätta tadlat författarens partiskhet för Johan III
och hans regering. G. har äfven gjort sig bemärkt som latinsk skald
och som auktor till De vera nobilitate, Libellus etc. Thet är: Om
San Edelheet, een lijten Tractat etc. med anledning af
riddarhusets inrättande.
