litteratur- och konsthistoriker, skald. Född d. 17 juli 1862 i Gryts socken, Östergötlands län; den föregåendes kusin. Föräldrarna voro den kände konsthandlaren och konstälskaren Vilhelm Philip Levertin i Stockholm och Sofia Albertina Davidson.
L. lärde sig redan i sin tidiga ungdom af sin fader att älska och förstå gamla tiders konst. Efter att ha aflagt mogenhetsexamen 1881, blef han tre år senare i Uppsala filosofie kandidat och 1887 filosofie licentiat. Han promoverades 1888 till filosofie doktor och blef det följande året docent i litteraturhistoria vid Uppsala um»iversitet. 1894 började han föreläsa vid Stockholms högskola och förordnades att föreläsa därstädes från och med vårterminen 1894 för en period af tre år. Sedan 1899 är L. professor vid högskolan i litteraturhistoria och har i denna egenskap liksom förut i Uppsala och Stockholm visat sig vara en både djupsinnig och spirituell föreläsare. L:s gradualafhandhing, Studier öfrer fars och farsörer i Frankrike mellan renaissancen och Molière, 1888, erhöll från kompetent håll omdömet att vara ett nästan epokgörande arbete på sitt område. Det följdes 1889 af Teater och drama under Gustaf III, det första af de verk, hvari L. framträdt som den utmärkte kännaren af den gustavianska tiden, och som efterträdts af Gustaf III som dramatisk författare 1894; Johan Wellander (i Sv. litt.-sällskapets skrifter) 1896, samt Från Gustaf III:s dagar 1896, där skalden och litteraturhistorikern eller rättare kulturhistorikern samverkat till åstadkommande af mästerliga tidsbilder. Den lika skicklige som flitige litteratur- och konsthistorikern, hvilken, tack vare sin skaldebegåfning och sin formkonst, tecknar ovanligt lefvande och eleganta karaktäristiker, har vidare utgifvit Diktare och drömmare 1898; Niclas Lafrensen d. y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet 1899; A. Roslin, en studie 1901; G. Lundberg, en studie 1902; Svenska gestalter 1903, samt förbereder (i början af 1904) ett arbete om Callot. Vidare har L. i serien Svenska Memoarer och Bref utgifvit C. C. Gjörwells familjebref, Ad. Ludv. Hamiltons anekdoter till sv. hist. under Gustaf III:s regering, samt Bref från Elis Schröderheim.
På det skönlitterära området hade L. redan 1883 utgifvit Från Rivieran, skisser från Medelhafskusten. En bröstsjukdom, sedermera lyckligt öfvervunnen, tvang nämligen den unge mannen att söka bot i blidare luftstreck än våra, och på detta sätt kom den sydländskt eldige L:s första skönlitterära, i en färgrik, brokig stil hållna alster att handla om söderns land. Samma år utgaf han Småmynt och 1885 Konflikter. Nya noveller, hvari han med afseende å ämnen och uppfattningen i det stora hela visade sig tillhöra tidens realistiska riktning. Några mera betydande berättelser påträffas dock icke i dessa samlingar, hvari författaren otvifvelaktigt brottas med sig själf. I en fingerad litteraturanmälan, Pepitas bröllop, som L. skref tillsammans med Heidenstam, vände han sig mot den realistiska-naturalistiska riktningen -- och i diktsamlingen Legender och visor 1891, visade L., att han var en boren skald, lyriker, romantiker. I sina Nya dikter 1894 och Dikter 1902 lägger L. förnämligast i dagen samma skaldekynne. Sällan har vemodet fått så smältande, betagande uttryck, sällan har trånaden, lusten efter att omfatta hela lifvet, att vara med öfverallt, där det spirar och kämpas och älskas, tolkats i så varma, ja heta tonfall. Till många stämningar äro ock en fin filosofisk sinnrikhet anknuten.
1899 utgaf L. den hvad handlingen beträffar lika fängslande som med afseende på tidsålderns imiterade språk fulländade samlingen Rococonoveller, och 1900 den större berättelsen Magistrarne i Österås. Han har vidare i åtskilliga år i Svenska Dagbladet följt med och kommenterat den moderna in- och utländska litteraturen.
Gift 1: 1887 med Elisabet (Lisen) Svanström och 2: 1899 med Ebba von Redlich.
Levertin, Oscar Ivar, afled i Stockholm d. 22 sept. 1906. Han
utgaf vidare diktsamlingen Kung Salomo och Morolf 1905,
författade som inledning till prins Eugéns
»Svenska landskap» Stockholmsnaturen i svensk dikt 1905, samt
var vid sin död sysselsatt med förberedelser till ett större verk
öfver Carl von Linné, hvaraf några
fullbordade kapitel utgåfvos till julen 1906. Likaledes publicerades
Sista Noveller efter L:s död, 1906, och Samlade skrifter
förberedas för utgifvande 1907.
