1644 hade M. blifvit antagen till ryttare vid ett tyskt regemente och uppförde sig med sådan tapperhet, att han redan s. å. befordrades till kornett vid fältmarskalken Horns regemente och året därefter till ryttmästare vid den kavallerikår, som kommenderades af grefve Rob. Douglas. Utnämnd 1647 till generaladjutant, blef han fyra år senare öfverstlöjtnant och kammarherre hos prins Carl Gustaf, befordrades 1655 till öfverstlöjtnant vid kungliga lifgardet, 1657 till öfverste och chef för Smålands kavalleri, 1669 till generalmajor och 1672 till landshöfding öfver Jönköpings län. Upphöjd 1674 till friherre, med Morlanda såsom friherreskap, utnämndes han året därefter till generallöjtnant, blef 1679 guvernör öfver Kalmar och Kronobergs län och förflyttades 1680 till samma befattning i Kronobergs och Jönköpings län. Död i Jönköping d. 11 augusti 1685.
M. var en modig krigare, som med utmärkelse deltog i tyska och polska krigen. Bland hans krigarbragder anföres, huru han under fälttåget i Polen 1655 tillbakadref de fruktade »qvartianerna», som förut slagit svenska förtrupperna vid Krakau, och tvang en del af dem att gifva sig fångna; vidare att han i den blodiga drabbningen vid Warschau kastade tillbaka och nedgjorde fyra tusen tatarer samt kort därefter intog den starka fästningen Wissnitz m. m.
Han var gift med Beata Schulman
