läkare, roman- och novellförfattare (under pseudon. »Onkel Adam.») Född i Jönköping d. 6 juni 1804. Föräldrar: hofrättsrådet Anders Wetterbergh och Anna Kristina Lyckman.
Af fadern, en rikt begåfvad och i flera hänseenden originell personlighet - han utöfvade bl. a. publicistisk verksamhet i frisinnad riktning på Gustaf IV Adolfs tid - erhöll W. sin första undervisning, mest genom muntligt meddelande. Han handleddes sedermera af enskilda lärare till 1822, då han i Lund aflade studentexamen. Till en början omfattade hans universitetsstudier lagfarenhet, men snart valde han en annan bana: läkarevägen. Under stora ekonomiska svårigheter och efter att i flera år han tjänstgjort som stipendiat i fältläkarekåren och äfven innehaft förordnande som bataljonsläkare, aflade han 1834 med. lic.-examen, blef året därefter kir. mag. och utnämndes 1837 till regementsläkare vid Jämtlands fältjägareregemente. I Östersund, dit han flyttade s. å., kvarstannade han, nästan utan afbrott, till 1846, under hvilket år han tjänstgjorde i Stockholm som läkare i fångvårdsstyrelsen. Han kom under de närmast följande åren in i det litterära Stockholmslifvet - W. var själen i det nybildade konstnärsgillet - och ägnade intresse åt tidens olika reformkraf. 1848 transporterades W. till regementsläkare vid Första lifgrenadjärregementet och bosatte sig i Östergötland. Han var tillförordnad fältläkare vid arméfördelningen i Skåne och vistades 1849-50 med sitt regemente i Slesvig. 1867 öfverfältläkare i andra militärdistriktet, tog W. 1874 afsked ur tjänsten och afled i Linköping d. 31 jan. 1889.
Under förra hälften af 1830-talet innehöll Stockholms-Posten några små stycken af W. under signaturen C-gh, hvarför de länge tillskrefvos Cederborgh. Därefter hvilade W:s penna till 1840, då han för att skingra sin sorg öfver förlusten af trenne personer, hvilka lågo hans hjärta mycket nära, och dem döden nästan samtidigt skördade, åter begynte skrifva. 1841 upptog Aftonbladet i sin följetong hans första genremålning, En generalmönstring, hvilken med korta uppehåll följdes af en hel serie humoristiskt och fint tecknade skildringar ur svenska landt- och småstadslifvet, hvilka sedermera utkommo i bokform i Genremålningar 1842; De fyra signaturerna 1843. I hast blifven en af Sveriges mest populära författare och uppmuntrad af det bifall, allmänheten skänkte hans »pennteckningar» och »genremålningar», begynte han ägna sina berättelser en omfångsrikare och mer genomförd behandling och utgaf så novellerna och romanerna: Guvernanten 1843, skrifven som en gensaga mot Orwar Odds obarmhärtiga skämt med de stackars guvernanterna, hvilkas ställning ju kunde vara svår nog, Ett namn 1845, Pastorsadjunkten 1845, Paralleler 1846, Penningar och arbete 1847, Altartaflan 1848, Tännforsen 1848, Hat och kärlek 1849, Olga 1850, Träskeden 1852, Herr Simon Sellners rikedomar 1853, Waldemarsborgs fideicommiss 1854, Skyddslingen 1855, Hemma! 1856 och Samhällets kärna 1857 m. fl. Samtidigt härmed utgaf han flera samlingar af smärre utkast samt sagor och berättelser för folket, lämnade bidrag till kalendern Svea och åtskilliga tidningar, skref text till planschverk o. s. v.
Såsom dramatisk författare har han försökt sig med ett par pjäser: enaktskomedien Pröfningen, med hvilken Lindebergs nya teater invigdes 1842, och En fribiljett, »introduktions-monolog» 1851, vid invigningen af nya teatern i Humlegården. Till och med som skald i detta ords egentliga mening har han gjort sig bemärkt genom Blad ur Catharina Månsdotters minnesbok, 1860 »en samling lyriska dikter af ovanligt vek och fin stämning». 1862 begynte han utgifvande af den välbekanta och omtyckta barntidningen Linnea, något af det bästa, som finnes af svensk barnläsning, samt fortfor därmed till 1872, hvarefter den älsklige författarens penna för det mesta hvilade. W:s Samlade skrifter utgåfvos 1869-74, Berättelser, skizzer och noveller 1889. Efter hans död utkom en efterskörd Ur Onkel Adams portfölj, 1889.
Grunddraget i W:s skriftställareskap är medkänsla för de små, och han är i icke obetydlig grad tendensförfattare. Varm filantrop och demokrat, ifrade W. för många af de reformer, som under 1840-50-talen stodo på dagordningen. W. röjer för öfrigt i sin diktning skarp blick för lifvets olika företeelser och en icke ringa fond af humor samt var sin tids förnämsta skildrare af småstadslifvet. Af Sv. akademien erhöll han 1869 k. priset för litterära förtjänster. Hans arbeten äro öfversatta till flera språk.
Gift 1837 med Hedda Fredrika Brydolf.
