historiker. Född i Linköping d. 22 dec. 1627. Föräldrar: handelsmannen i nämnda stad Arvid Classon Kapfelman och Ingrid Björnsdotter.
Ö., som innan han adlades, i likhet med bröderna, bland dem psalmdiktaren Jakob Arrhenius, kallade sig Arrhenius, inskrefs 1650 vid Uppsala universitet, där han flitigt sysselsatte sig med teologi, österländska språk och framför allt historien. År 1657 anställdes han som lärare för Gabriel Oxenstiernas son Gabriel och fick 1664 med denne anträda en utrikes resa, som räckte i tre år. Härunder besöktes bl. a. 1665 Heidelberg, där Ö. af Hugo Grotius' bref till Camerarius gjorde en afskrift (nu förvarad i Uppsala bibliotek). Återkommen till Sverige 1667, blef den fyrtioårige studenten - om någon hans magisterpromotion finnes ingenstädes nämndt - kallad till docent vid universitetet i Uppsala och utnämndes året därefter till professor i historia därstädes. 1669 insattes han af M. G. Da la Gardie som assessor i det nyss förut inrättade Antikvitetskollegiet och förordnades 1679 till rikshistoriegraf men fortfor framgent att vara histor. professor i Uppsala till 1687, då han utbytte sin lärostol mot universitets-bibliotekariatet. Adlad redan 1684 med namnet Örnhiälm, utsågs han 1689 till censor librorum, erhöll 1693 titel af kongl. sekreterare och afled i Stockholm d. 19 maj 1695.
Vid Uppsala universitet var Ö. under senare hälften af 1600-talet en af de utmärktaste lärarna. Hans föreläsningar rörde sig om vidt skilda tidehvarfs och rikens historia. På samma gång de vittnade om grundliga forskningar, voro de äfven utmärkta till formen. Hans frejdade lärjunge Lagerlöf, omtalar, »med hvilken snabbhet i ordvalet, med hvilken språkglans i föredraget han förnöjde alla både tankens och örats fordringar».
Som häfdaforskare och historieskrifvare ådagalade han en vida större oväld och kritik än i allmänhet hans samtida. Hans historiska skrifter uppgå, om man inberäknar hans omkr. 50 akademiska disputationer, till ett betydande antal. Många funnos dock vid hans död blott i handskrift. I tryck voro då utom de förenämnda disputationerna utgifna Historia sveonum gothorumq' ecclesiastica 1689, omfattande i 4 böcker tiden till slutet af 1100-talet, Vita illustris hervis Ponti De la Gardie 1690, tryckt i Leipzig, samt början af texten till det s. k. »Sueciæ-verket». 1677 utgaf han Rimberts »Vita Anscharii» (efter Lambecius text) jämte en gammal, i Nådendals arkiv funnen svensk öfversättning och Corbei-munken Gualdos på vers affattade parafrasering af Rimberts arbete. I »Handl. rörande Skand:s hist.», 21 och 22 del. 1836 och 1837 finnes införd den af Ö. tillsammans med P. Leijonmarck, A. Engberg och J. Peringer 1691 utarbetade »Relation, med bilagda Documenter, om Biskops-, Canonie-, Prebende- samt Kyrckie- och Klöstergods, och deras Reduction, med hwad dherwijd hänger, ifrån begynnelsen af Glorwyrdigst i Åminnelse K. Gustafs den Förstes intill Dråtning Christinæ Regementes Tijd» med en af Ö. tillagd inledning rörande de andliga godsen före Gustaf I. I handskrift befintliga äro: Bullarium, romanum - ett arbete, som varit efterkommande kyrkohistoriska författare till stort gagn - Suecorum martyrum eorumque qui in numerum sanctorum relati sunt historiæ, Archi-episcoporum et reliquorum præsulum vitæ monasteriorumque per Sueciam Gothiamque vetusta sedes et conditio, Chronologia rerum Sveo Goth. inde ab antiquissimis temporibus deducta, Geneologia regum et familiarum in patria nostra illustrium; m. m.
Gift 1670 med Maria Apelroth.
