skald. Född i Norrköping d. 6 maj 1842 och son af klädesfabrikatören därstädes Carl Gustaf Östergren och Daniella Lovisa Adolfina Östergren.
Student i Uppsala 1861, blef den med vittra anlag begåfvade ynglingen upptagen i den krets af studenter, som bildat det på sin tid frejdade Namnlösa samfundet. I de af detta samfund, hvars sekreterare han en tid var, 1863 och 1865 utgifna publikationerna: »Sånger och berättelser», förekomma af honom under signaturen Fjalar författade lyriska dikter. Ö., som efter en längre studieresa i Tyskland och Frankrike, 1869 i Uppsala promoverades till filos. doktor, blef samma år kallad till docent därstädes i svensk litteraturhistoria. Strax därefter erhöll han emellertid anställning såsom adjunkt vid högre elementarläroverket i Gäfle. Hans sålunda inledda lärareverksamhet hindrade honom icke att fortgå på författarebanan. Tid efter annan utkommo under den fortfarande af honom bibehållna signaturen Fjalar dikter, som förråda en ande, rik på ädla känslor och med förmåga att återgifva desamma i bundet, af poetisk flykt utmärkt språk. Bland de mera bemärkta af dessa dikter må nämnas Vårkvitter, Tiggaren, En sommarkväll i Sachsen, Viola, Två slagfält, Vintervälde, Midsommarvaka, Modersoro, Sjömanshustrun, Fjäriln, Till min son, Prolog vid invigningen af Gäfle nya teater m. fl. Död i Gäfle d. 10 april 1881.
Gift 1870 med Maria Sofia Hedén.
