skald. Född på Öland d. 14 okt. 1793; den föregåendes son.
Redan som barn och medan hans första undervisning ännu leddes af fadern, utmärkte S. sig för ett ovanligt minne, snabb uppfattning och en synnerligen liflig inbillningskraft. Sedan han en tid uppehållit sig vid universitetet i Lund, begaf han sig 1812 till Uppsala, där han inom tvenne år aflade kansliexamen, hvarefter han inskrefs såsom e. o. kanslist i ecklesiastikexpeditionen 1815.
1819 befordrades han till kopist i nämnda expedition samt blef 1822 ord. kanslist. Tärd af nästan ständig sjuklighet, som hade sin rot i ett organiskt hjärtfel, vandrade han sluten och dyster sin korta lefnadsbana och afled vid tjugunio och ett halft års ålder, i Stockholm, den 3 april 1823.
Förut okänd af alla, framträdde S. 1817 med det episka skaldestycket Vladimir den store, som hos allmänheten och kännare väckte allmän beundran. Året därefter eröfrade han Svenska akademiens pris för sitt poem Qvinnan i norden. Men S. framstod egentligen först såsom fulländad skald med den härliga diktcykeln Liljor i Saron 1821--22, i hvilken den gnostiska världsåskådning, som utmärker S:ii hela skaldskap, ohöljdt framträdde, men hvilken, genom det sublima i tanken, det djupa i uppfattningen och den musikaliskt fulländade formen, alltid skall räknas till vår vitterhets skönaste alster. Vidare utgaf han 1822 sorgespelet Bacchanterna eller fanatismen, ett försök att efterbilda den antika tragedien och ett af de mest lyckade, som den nyaste skaldekonsten har att uppvisa. De nu uppräknade skaldeverken jämte ett stort antal förut otryckta dikter, såsom sorgespelen Visbur, Sigurd Ring, -- hvilka båda fornnordiska dramer med sin antikartade stämning stå synnerligen högt -- och Riddartornet, det religiösa dramat Martyrerna, elegier, cauzoner, romanser, sonetter m. m. blefvo intagna i S:ii af Hammarsköld utgifna Samlade dikter 1824--26, äfven i nya upplagor.
Såsom lyrisk skald intager S. ett af de allra främsta rummen på svenska parnassen. Endast några få år voro för denna ovanliga skaldegenius nog att frambrimmga en förvånande mångfald af de härligaste diktskapelser. Hans alstringsförmåga var verkligen förundransvärd.
»Ingen svensk skald har så intensivt gifvit luft åt rängtan från det jordiska till en öfversinnlig värld som han; ingen i så smältande toner tolkat jordelifvets intighet, på samma gång -- en äkta romantisk motsats -- den mest glödande jordiska sensualism kunnat finna djärfva, lidelsefulla uttryck i hans diktning.
S:ii fantasi, som från sinnevärldens njutningar kastade sig i asketiskt grubbel, fann härvid en hållpunkt i den år 1815 af Matthias Norberg utgifna religionsurkunden Codex Nazareus eller Liber Adami, de mandäiska munkarnes underliga lära, liksom också i den gnostiska mysticismen, sådan denna förefinnes hos kyrkofäderna Valentinus och Basilides. Därtill komma studier i Schellings filosofi. Och på dessa grunder uppbygger han sitt filosofiskt poetiska system, hvilket utmynnar i en världsföraktande panteism.»
Ogift.
