historiemålare. Född i Skåne d. 26 juli 1795.
W. kom tämligen tidigt till Konstakademien som lärjunge och kunde också vid hennes utställning 1816 visa prof på sin förmåga att kopiera i olja. Han fortgick sedan, handledd hufvudsakligen af Westin, på den då för historiemålarna utstakade banan, vann den kungliga medaljen 1819, 1820 och 1823, fick tre gånger det större målningsstipendiet och blef akademiens resestipendiat mot slutet af 1820-talet. Under sin vistelse utomlands tillägnade han sig i Paris färdighet i litografering och uppehöll sig för öfrigt något i Italien, från hvilket land han vid sin hemkomst 1835 utställde åtskilliga scener. 1837 blef han ledamot af Konstakademien, ägnade sig därefter åt teckningsundervisning, och anställdes 1854 som vice professor i teckning vid akademien, hvilken befattning han innehade till sin död i Stockholm d. 24 maj 1857.
W. var en finbildad, men föga alsterrik, konstnär, hvars hufvudstyrka låg i en riktig, men ibland något tung, teckning och god kännedom om kostymen. Däremot saknade han begåfning för komposition, och hans färgsinne var ej synnerligt utveckladt, på hvilka grunder hans ej talrika taflor och porträtt icke äro mycket eftersökta. Ett minnesmärke af varaktigt slag har han efterlämnat i sina teckningar af Skånska allmogens klädedräkter (på Säfstaholm), af hvilka 22 stycken utgåfvos i litografi, 1860--63. Han har äfven utfört en del porträtt i G. H. Melins bekanta verk Sveriges store män och illustrationer till samme författares Den skandinaviska nordens historia 1850--55.
Gift 1: med Anna Lovisa Zachrisson och
2: med Maria Magdalena Rylander.
