Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTHAS BARN
I.
»Leve framtiden» — med dessa ord avslutade greve
Rudolf Dotzky sitt tal. »Och», tillade han, i det han slungade
glaset i golvet, så att det krossades i bitar, »ur detta glas
skall ingen dryck mera tömmas; och i dag, på min
förstföddes dopfest, skall ingen annan skål utbringas än denna:
Leve framtiden! Vi skola icke, som den gamla frasen
lyder, trakta efter att göra oss värdiga våra förfäder, utan
i stället våra efterkommande ... Men mamma», avbröt han
sig, »hur är det med dig? ... jag tror du gråter ... Vad ser
du därborta?»
Friherrinnan Martha Tilling hade sina stora, mörka
ögon, vilka bildade en så sällsam kontrast till det vita
håret, oavvänt riktade utåt trädgården, som utbredde sig
framför den öppna glasdörren; och just nu runnö två
tunga tårar utför hennes kinder.
Det hon såg därborta var en fantasibild, som hon ofta
sett i sina drömmar: en gammal man — hennes egen
make — som i solnedgången går och beskär rosenbuskar
med en trädgårdssax.
Som lyckliga unga äkta makar hade de en gång talat om
sin avlägsna framtid: »Vet du, Martha, när jag en gång
har tillryggalagt de sjuttio och ej längre orkar vara med
i världsvimlet, då skall jag hänge mig åt min kärlek till
blommorna, då skall jag driva trädgårdsskötsel.» — »O,
jag ser dig så tydligt; en liten mössa — ej virkad av mig,
jag gör aldrig sådana ohyggliga arbeten — en liten mössa
på de silvergrå lockarna, i handen en trädgårdssax, varmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
