Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MARTHAS BARN
och vet även, hur ringa förmåga jag hittills haft att fylla
densamma, du vet —.»
»Det är icke förmågan», avbröt Sylvia, »utan tillfället
som har fattats dig.»
»Också det. Jag hoppas, att det skall givas större,
vidare möjligheter, när min Fredrik vuxit upp. Hans
verksamhetsfält kommer att bli det tjugonde århundradet, och
av detsamma väntar jag mig mycket.»
»Du lever i dag helt och hållet i framtiden, Rudi», sade
Delnitzky, »dit följer jag dig ej, ty det närvarande är
mig alltför skönt.»
Sylvia gav honom blick, vilken hindrade honom att
fortsätta. Tydligen önskade hon icke, att Rudolf i detta
ögonblick skulle få veta, vad det var, som så förljuvade
nutiden för Delnitzky.
I ett annat hörn stodo överste v. Schrauffer, doktot
Bresser och pastorn och samtalade.
»En vacker yngling, er son, herr doktor», sade pastorn,
»honom skulle uniformen passat bra — varför har ni icke
låtit honom gå den militära banan?»
•Fader Protus hade en tid varit fältpräst och hade
bevarat en stor förkärlek för allt, vad som hörde till det
militära. Minnet av de stunder, som han tillbragt i
muntra officerares sällskap hörde till hans käraste minnen.
Trettiotvå år, begåvad med ett vaket förstånd, vetgirig och
levnadsglad, var han fri från all sektanda, all skenhelig
stränghet. Såsom sällskapsmänniska var han allmänt
omtyckt. Han förstod sig lika väl på skämt, som han kunde
deltaga i vetenskapliga diskussioner. Naturligtvis hade
hans vänner den takten gent emot honom, som präst, att
under skämtet aldrig anslå en alltför frivol ton och vid
diskussioner aldrig yttra något för religionen sårande.
Lika hänsynsfull var fader Protus själv; i sällskapslivet
anslog han aldrig en lärd moraliserande ton. Även om
han själv i sitt inre brutit mot åtskilliga dogmer, framgick
detta aldrig av hans yttranden; dock låg det i hans sätt
gentemot notoriska fritänkare en drag av stum aktning.
»En vacker ung man, er son», sade han till doktor Bres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
