22 (Marthas barn)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

MARTHAS BARN

roende av en sådan viljans riktning — lika lätt kunde man
av fri vilja skaffa sig nervfeber, som —»

»Som kärleksfeber? Min Sylvia anser sin av ödet
avgjorda känsla såsom en sjukdom?»

»Som en härlig, berusande, farlig sjukdom —»

»Varför farlig?»

»Emedan jag dör, om nu något hinder —»

»Åh, man dör ej så lätt av ödets slag och av hjärtesorg
— därpå är jag själv ett exempel. Men nu vill jag lämna
dig ensam, mitt älskade barn ... gå till vila — ungdomens
långa, ostörda sömn skall vederkvicka och lugna dig —
du är så upprörd nu — jag vill alls inte plåga dig med
vidare frågor. Tidigt i morgon skall du bättre kunna
berätta mig, vad jag ytterligare vill veta. God natt, mitt
barn.»

Martha böjde sig ned över sin dotter och strök
smeksamt med ena handen över hennes hår, medan Sylvia förde
den andra till sina läppar:

»God natt, mor, väninna — min enda, goda, käraste

mamma, jag är så lycklig...»

Åter ensam, gick Sylvia tillbaka till det öppna fönstret;
lutad mot fönsterbrädet och med huvudet stött mot den
tillbakalagda armen, stod hon och såg upp mot
natthimlen. Nu stod månen redan högt på firmamentet och göt ett
milt, blåvitt sken över buskagen och trädgårdens
grusgångar. Den sakta svepande vinden var mängd med doft av
ros och jasmin.

Denna nattluft och dessa dofter; hur ofta hade ej
Sylvia känt deras tjusningsförmåga ; men då denna tjusning
förr var ett löfte — var den i dag ett fullbordat faktum.
Ja, livet är skönt... ja, våren med sina blomsterskatter,
sina månljusa nätters hemlighetsfulla glans bebådar och
skänker tjusning, som andas kärlek ...

»Hur det har gått till?» Denna fråga framstod nu för
Sylvias inre.

För fjorton dagar sedan — flädern stod ännu i blom,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sbmartha2/0022.html

		Marthas barn / 22 (1914) Author: Bertha von Suttner Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|