Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
MARTHAS BARN
vars äldste vän hans far var. Samvaron med
friherrinnan Tilling, de förtroliga pratstunderna med Rudolf och
tillfället att åtminstone få se den i tysthet tillbedda
Sylvia, från allt detta kunde han ej i längden avstå. Denna
dumma avund måste dock bekämpas. Han hade ju aldrig
hoppats att kunna erövra flickan, och då måste han även
finna sig i att se henne vid en annans sida. Att denne
andre ej var någon idealmänniska, beredde honom
egentligen föga , tillfredsställese, något som han visserligen
icke tillstod, men som han därför icke dess mindre
kände. Då han själv ej ansåg Delnitzky värd någons kärlek,
så hängav han sig åt den tanken, att Sylvia ingick ett
konvenansparti, i vilket hennes hjärta endast hade ringa
del. På detta sätt förjagade han åtminstone den ena av
sina avundsjuka känslor.
»Game–play — out», ljödo orden från spelplanen,
men i lugn, sansad ton; bollarna flögo hit och dit, eller
stötte de mot nätet och föllo till marken; allt försiggick
ljudlöst utom när bollen oskickligt uppfångades med
handtaget på racketen; då hördes vanligen från
åskådarna utropet: »Trä — trä!» De spelandes rörelser voro ej
häftiga; man sprang och hoppade ej; tvärtom röjde
spelet — i synnerhet herrarnas — en viss bekväm
vårdslöshet.
Martha, som satt något avsides från de andra, höll en
tidning i handen; men hon läste icke utan följde med
blicken sina barns behagliga gestalter.
Hon hade nu försonat sig med Sylvias förlovning. Den
unga flickan upprepade dagligen för henne, att hon kände
sig fullkomligt lycklig. Då och då uppstego visserligen
tvivel hos henne; mycket i hennes blivande svärsons sätt
och yttranden inverkade på hennes nerver ungefär som
när ett knivblad glider emot en porslinstallrik, eller som
när man skrapar mot en sidentapet med en spetsig nagel;
men sådana känslor förjagade hon genast.
Beatrix och hennes mor sutto bredvid varandra,
fördjupade i ett ivrigt samtal angående småbarn. Den nye
invånarens och arvingens tillvaro var för hans unga mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
