- Project Runeberg -  Marthas barn /
38

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

MARTHAS BARN

Översten ryckte på axlarna: »Ah, svårigheter ! Med
Rudolfs namn och förbindelser ... Intet kan hindra
honom att ernå en framstående ställning — först ett par år
i parlamentet, sedan en ministerportfölj —»

»Jag har ej riktigt klart för mig», sade fader Protus,
»vilken roll greve Rudolf kommer att spela i politiken.
Efter hans samhällsställning att döma måste han sluta
sig till det konservativa partiet —»

»Helt visst», sade ministern och nickade bifallande.
»— Men om jag känner honom rätt, lutar han åt det
liberala, för att ej säga — radikala partiet.»

»I alla händelser är hans politiska uppfattning ej fullt
som sig bör», sade översten; »jag kan ej glömma det
an-timilitära tal, han höll vid sin arvinges dopfest, vid
vilket tillfälle ni, herr doktor, dessutom understödde
honom ... om jag ej missminner mig, så har ni en
gång-yrkat avslag på utgifterna till krigshären. Tänk om
Rudolf kommer att uppträda som målsman för en sådan
åsikt —»

Ministern gjorde en lugnande rörelse med handen:
»Våren lugna — den, åt vilken Gud ger ett ämbete —
den ger Han också förmågan att rätt sköta detsamma.
Det vill med andra ord säga: om man har nått en viss
ställning eller kommit in i en viss samhällsklass, blir
man så genomträngd av denna ställnings skyldigheter och
denna samhällsklass’ vanor, att gamla idéer och böjelser
försvinna som dimma, man gör och låter det, som denna
nya ställning kräver.»

»Då fordras det», återtog Bresser, »att man är en så
stark personlighet, att omgivningen tvingas att rätta sig
efter en själv och icke tvärtom —»

De spelande hade slutat sitt parti. Rudolf gick fram
till gruppen.

»Vad är det ni tala så ivrigt om, mina herrar?»
»Om er och er kandidatur till riksdagen —»
»Då ha ni väl ej haft mycket gott att säga; ty ni
intaga — med undantag kanske av doktor Bresser — en
helt annan politisk ståndpunkt än jag —»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free