Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
MARTHAS BARN
kunnat tro, att marken var täckt av gräs utan av grön
metall. Man hörde åskans avlägsna mullrande.
»Barn, barn», ropade de andra, »det blir oväder —
kom, gå vi in . ..»
Om något skulle kunna höja Sylvias, till hälften av
fröjd, till hälften av bävan bestående sinnesstämning, så
vore det just utsikten, att ett duktigt oväder skulle bryta
löst ; regnets smattrande, blixtarnas bländande sken,
åskans dundrande både längtade hon efter och — fruktade.
Och verkligen. Knappast hade några få minuter förflutit,
förrän en skarp vind böjde trädens grenar och jagade
virvlar av damm och blad genom luften; regnet föll i
tunga, varma droppar; den gulgröna belysningen gav
vika för ett plötsligt inbrytande mörker; svarta
molnmassor närmade sig och hängde djupt ned över jorden.
En bländande blixt tecknade en glödande sicksackformad
linje från zenit ända ned till marken; strax därefter
hördes en häftig åskskräll —; den måste ha slagit ned i
närheten.
Hela sällskapet skyndade så fort som möjligt in i
slottet. De nyförlovade voro något längre borta än de
andra, varför de än mer måste påskynda sina steg, så framt
de i rätt tid ville komma under tak. Hugo Bresser
skyndade emot dem med ett paraply i handen.
Nu kom ett formligt skyfall nedstörtande; Sylvia
började att springa; då hon var föga mer än ett steg från
Hugo, snavade hon över en sten och föll omkull. I rätta
ögonblicket uppfångade den unge mannen henne i sina
armar.
Han höll armarna tätt slutna kring henne. Mitt i denna
elektricitetsmättade atmosfär, i denna storm av lössläppta
element brusade det vilt även i hans ådror. Och hans
länge återhållna lidelse kunde ej tillbakahållas i detta
enda ögonblick, då ödet kastade den tillbedda flickan i
hans famn ; — han kunde ej annat, han tryckte henne tätt
till sitt bröst. Och uttrycket i hans ansikte bevisade på
det mest tydliga sätt hans glödande ’kärlek.
Även Sylvia stod under denna stormande minuts in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
