Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
MARTHAS BARN
Sylvia gjorde en avböjande rörelse med handen, vände
sig ännu mer bort från sin granne och såg med spänd
blick på talaren. Denne fortfor:
»Genom det man känner — inspiration, aning, lidelse
— växer man utom sig själv. Just i de ögonblick — det
är endast ögonblick, ej dagar, ej ens timmar — då
känslan flödar över — är det som människan själv blir
Gud. .. Den, som diktar, den som tyder stjärnornas
gång, den som älskar, vet huru sådana ögonblick äro ...
Den som erfarit detta är helgad. .. han giver ej bort
minnet därav för de största skatter . .. För ett sådant minne»
— Hugo tog sitt glas i handen och reste sig — »för ett
sådant minne, jag äger det endast sedan i dag, höjer jag
nu mitt glas, och må var och en, som genomlevat ett
ögonblick, som höjt honom över allt jordiskt, med mig
dricka denna skål!»
»Med andra ord», sade överste v. Schrauffer, som satt
bredvid Hugo och nu följde deri givna uppmaningen,
»leve våra vackra minnen!»
Härigenom blev den unge skriftställarens uttalande
lättare begripligt för var och en, och glasen klingade mot
varandra. »Leve våra minnen !» ljöd det runt kring hela
bordet.
Delnitzky fann ett för en fästman mer lämpligt uttryck
och sade:
»Leve i än högre grad våra sköna förhoppningar!»
Sylvia hade druckit med Hugo; Antons skål besvarade
hon ej.
Då de gingo in i salongen, frågade Delnitzky sin
fästmö, som han förde vid handen:
»Varför drack du ej först med mig?»
»Låt mig vara», svarade Sylvia nervöst, »jag har ont
i huvudet.»
Och denna huvudvärk blev henne en förevändning att
ofördröjligen draga sig tillbaka.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
