Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
MARTHAS BARN
sig åt en viss sak, måste man helt gå upp i densamma ...
Nu till arbetet!
Han lade fram ett vitt ark papper och fattade
blyertspennan. Med pannan stödd mot vänstra handen satt han
länge försjunken i tankar. Mekaniskt ritade han med
den högra handen slingor på det oskrivna arkets övre
kant. Vida gingo hans tankar. De voro en
sammanfattning av hans omdömen, slutsatser och förhoppningar.
Själva grundvalen utgjordes ’av medvetandet att vara i
besittning av vissa stora sanningar, vilka ännu inom det
politiska och sociala livet voro alldeles nya. För att
teoretiska sanningar skola kunna omsättas i politiska
institutioner och sociala seder, måste såväl ledaren som
den stora massan vara genomträngda därav; en enskild
riksdagsman äger ej makt att realisera vittgående
idéer... någon verkstad är ju parlamentet ej; det är en
talarstol. Till predikanten i kyrkan lyssnar endast ett
fåtal; ett riksdagstal däremot relateras i alla tidningar
och blir känt över hela landet, ja, till och med utom dess
gränser...
Och nu började han skriva; enskilda substantiv, skilda
från varandra genom punkter; det var på sätt och vis
motiv, hållpunkter.
Samhällets bästa. Rättvisa. Försoning. Och en
massa andra uttryck i samma stil. När han åter genomläste
denna lista, tyckte han, att dessa ord, alla dessa stora,
löftesrika ord, som vid nedskrivandet uppfyllt hans inre
med en hel kedja av begrepp och fantasibilder, nu
liknade utnötta mynt eller, ännu sämre, falska spelmarker,
ty vid varje nytt programtal, vid varje ny
valförrättning hade man ju sedan åratal tillbaka använt samma
eller liknande ord... Hur skulle då detta nya och
storartade, som föresvävat honom, på ett värdigt sätt
uttryckas? Äkta gyllene guld var det han velat skänka
sina medmänniskor; men om nu även han gåve dem
endast dessa gamla, nötta mässingsmarker, hur skulle de
då kunna känna förtroende — lära känna den skatt man
lovat dem? Visserligen kunde ju ett folkets ombud ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
