Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
85
hade gripits av ett särdeles stort intresse för operan. Två
eller tre gånger i veckan intog han sin abonnerade plats
på andra parkètt.
Det var mer än en, som observerade, att greve
Del-nitzky städse syntes på operan just de dagar, då en viss,
för sin skönhet och begåvning mycket firad primadonna
uppträdde.
Antingen märkte Sylvia det icke — eller låtsades hon
ej märka det. Under den korta tidrymden av två och
ett halvt år hade hennes kärlek till Delnitzky helt och
hållet slocknat. Redan under bröllopsresan hade denna
kärlek betydligt svalnat. Den unge maken gjorde sin rätt
som äkta man gällande på ett sätt, som saknade varje
spår av finkänslighet och poesi. Han var lidelsefullt
förälskad i hennes skönhet, men denna lidelse yttrade sig i en
till brutalitet gränsande häftighet. Den av blyg bävan och
kysk stolthet dämpade eld, vilken brann i Sylvias unga
sinne, kvävdes fullständigt genom detta råa
behandlingssätt. Någon sällhet hade han ej förmått uppväcka hos
henne — snarare då avsky; den avvisande, i bästa fall
överseende hållning, hon iakttog vid utbrotten av hans
erotiska våldshandlingar, gav honom anledning att
förargat utbrista: »Åh, en så tillgjord, kall, känslolös
varelse !»
Då den rent fysiska känslan ej längre kunde utöva
någon trollkraft på Sylvia, försvann också snart all
psykisk kärlek; vid närmare eftertanke insåg Sylvia till fullo
bristerna i sin makes karaktär; det som förr endast
stundtals enerverat henne, blev henne så småningom
vedervärdigt. Och som hon icke var i stånd att dölja dessa sina
känslor, som hon ej kunde hyckla en vänlighet, vilken hon
ej kände, fick hon uppbära ytterligare förebråelser av
Delnitzky. »O, vilken nyckfull, gnatig människa du är!»
brukade han utropa.
Dessa misshälligheter ledde emellertid aldrig till någon
öppen förklaring, till några ömsesidiga förebråelser.
Förhållandet de båda makarna emellan präglades endast av en
allt större likgiltighet, blev mer och mer matt och kyligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
