Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 MARTHAS BARN
samtalen mera korta och sakliga; de ömma smeknamn,
vilka förekommit under förlovningstiden, användes alltmer
sällan och föllo slutligen i fullständig glömska. I stället
för att var dag mer och mer — som förhållandet varit i
Tillings och Marthas så sällsynt lyckliga äktenskap —
bort närma de unga makarna till varandra, blev
avståndet dem emellan allt tstörre, blevo de mer och mer
främmande för varandra.
Första året föddes dem ett barn. Men även
modersglädjen förnekades den unga frun. Under förfärliga
smärtor och livsfara födde hon sitt barn till världen för
att fyra månader efteråt nödgas se detsamma dö i
plågsamma konvulsioner.
Hon önskade sig ej ett andra barn. Ensam kände hon
sig icke. Hennes kärlek till modern och Rudolf var lika
stor som under flicktiden — kanske om möjligt ännu
större; intresset för broderns strävanden och idéer hade
tilltagit; hon slöt sig till modern innerligare än någonsin
förut. Hon hemlighöll ej för denna sin bästa väninna de
missräkningar, äktenskapet erbjöd henne, men hon talade
därom utan att beklaga sig. Lycklig var hon ju icke —
men ej heller olycklig. Högsta vinsten hade hon
visserligen ej vunnit i äktenskapslotteriet — men niten gjorde
henne ej till tiggerska. De självförebråelser, Martha
plågade sig med, sökte Sylvia förjaga; hon kastade hela
skulden på sig själv, på sin egen halsstarrighet.
Ingenting, ej ens den moderliga myndigheten, hade kunnat
hindra henne i hennes beslut — och därför blev hon nu
straffad. Men vad mer? Finnes det ej tusentals
kvinnor, som stå i samma likgiltiga förhållande till sina män?
Och otaliga flickor, som aldrig gifta sig och dock finna
njutning i livet? För övrigt — fortsatte hon att filosofera
— är väl njutning och ogrumlad lycka något, som var och
en kan ha rättighet att fordra? Varför skulle just hon
finna ett paradis, där så mången funnit en skärseld, ja, till
och med ett helvete? Man måste vara nöjd med med
vad man har, och hon ägde verkligen ganska mycket:
en förträfflig mor och en omtyckt bror, i vilkas livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
