Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
89
nästa torsdag klockan sex; man kunde då spraka mera
gemytligt; hon väntade även sin bror då; han skulle
säkert bli mycket glad över att få träffa herr Bresser.
Torsdagen därpå, tio minuter före den angivna tiden,
infann sig Hugo Bresser i Delnitzkys våning. Han kände
hjärtklappning, när han inträdde i vestibulen. En
betjänt hjälpte honom av med överrocken. Framför
spegeln drog han den vita halsduken till rätta och
övertygade sig om, att blomman satt riktigt på frackuppslaget.
Betjänten gick förut och förde gästen genom två stora,
endast svagt upplysta gemak till en tredje mindre
salong, där värdinnan satt — ensam.
Sylvia, som bar en enkel, ljus toalett av tunt siden,
gick emot Hugo ett par steg och räckte honom handen,
vilken han vördnadsfullt kysste.
»Hjärtligt välkommen, herr Bresser! Men vad ni
förändrat er! — Till er fördel», tillade hon leende.
Hon sade sant. Hugo, som nu bar spetsigt, kortklippt
helskägg och benat hår, hade verkligen undergått en
fördelaktig förändring. I hans ansiktsuttryck, i den eleganta
säkerhet, med vilken han förde sig, låg något nytt,
något, som hade sin orsak i de framgångar, vilka gjort
honom till Berlinersocietetens förklarade gunstling; han
hade fått mera självförtroende.
Sylvia var till sitt yttre oförändrad. I den första
blicken och de först utbytta orden återfann Hugo detta vissa
något, som han så mycket älskat; det låg en sällsam
förtrollning i hela hennes väsen. När hon talade och log,
visade hon de små pärlvita tänderna.
Bägge sökte dölja den inre rörelse, detta återseende
framkallade, genom att med konstlad iver tala om de mest
banala saker. »När kom ni hit? — Hur länge stannar ni?
— Hur trivs ni i Berlin?» — Och han: »Hur står det till
med greve Delnitzky? — Hur mår den vördade
friherrinnan Tilling? — Hade fru grevinnan roligt under sin
vistelse vid Rivieran? —• Ämnar ni snart företaga någon
ny resa?» Så började Sylvia tala om Hugos litterära pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
