- Project Runeberg -  Marthas barn /
91

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTTONDE KAPITLET

91

erkänna, att jag ännu icke känner edra verk. Har ni
begagnat egna erfarenheter som stoff?»

»Nej, i mina försök har jag endast gett uttryck åt de
stormande tankar och känslor, vilka framkallats av vissa
händelser i mitt liv. Jag säger försök, när ni säger verk,
fru grevinna — ty, ehuru jag haft tur i början, vet jag
väl, att det, jag hittills åstadkommit, endast äro svaga
försök ...

»Mitt verk, mitt livs konstverk — återstår mig ännu
att skriva. Ni får ej anse mig som anspråksfull,
oförnöjd. Jag tror, att varje äkta konstnärsnatur inom sig
känner ett helt kaos av spirande stoff, som längta efter
form ...»

»Får be om ursäkt... Har jag försenat mig?» — Det
var Delnitzky, som inträdde. »God dag, Bresser! Jag
får gratulera. — Ni är ju en tusan till karl... Ert
skådespel måtte ge er goda inkomster, eller hur? —• Hör
du», vände han sig till sin fru, »Rudi kan ej komma i dag;
Beatrix är sjuk.»

»Ack, den arma människan, återigen? Min kusin har
även sagt återbud; vi få väl reda oss ensamma ...»

»Det blir ju helt gemytligt», sade Delnitzky, »men se
till att det snart blir i ordning! — Jag ämnar gå på
operan, och av Carmen hör jag gärna första akten.»

Under middagen rörde sig samtalet nästan uteslutande
om hågkomster från tiden före Hugos avresa och Sylvias
giftermål. Man talade om tennis-partierna på Brunnhof,
om fader Protus, om lille Fritz’ dop och dylika saker.
Angående sig själv och sina arbeten berättade Hugo
ingenting; han sökte till och med undvika några frågor,
som Delnitzky gjorde angående saken. Hugo visste mer
än väl, att ingen förståelse var att vänta från detta håll.

När man steg upp från bordet, såg Delnitzky på
klockan. »Snart sju... jag ber om ursäkt... får avstå från
kaffet; annars kommer jag verkligen för sent... Jag
lämnar ju er båda i gott sällskap ... Ungdomsvänner ...
Alltså farväl! ... Har gjort mig ett stort nöje ... ni
stannar väl kvar i Wien ännu en tid?... Gott!... Alltså

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free