Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 MARTHAS BARN
farväl — till härnäst! Adjö!» Och i detsamma var han
försvunnen.
Sylvia och Hugo gingo åter in i salongen.
»Stör jag er ej, fru grevinna? Kanske ni också ämnat
er på teatern?»
»Nej, nej, jag stannar hemma. Jag är till och med
tvungen — mina vänner vänta att finna mig hemma på
torsdagsaftnarna.»
Hon slog i kaffet och räckte honom en kopp, och i
det hon pekade på en bägare med cigarretter, sade hon:
»Om ni önskar röka — var så god!»
Sylvia kände sig beklämd, ängslig. Hon var rädd, att
Hugo skulle börja tala om det brev, hon bränt upp på
bröllopsdagen. Hon kände något liknande blygsel; den
unge mannen måste ha lagt märke till, att hennes
äktenskapliga förhållanden ej voro som de borde.
Bresser kände åter den gamla lidelsen uppflamma inom
sig. Han glömde nu den unga skådespelerska, som i
Berlin varit hans älskarinna; det föreföll honom, som skulle
han aldrig tänkt på någon annan än Sylvia, som vore hon
åter för honom den enda kvinnan på hela jorden.
Men han vågade icke förråda sig. Han sökte i sitt
samtal anslå samma banala ton som vid middagsbordet.
Sylvia märkte detta, och det sårade henne, att Bresser icke
fortsatte det samtal, de fört innan Delnitzky kom.
Kanske trodde han, att hon icke stod på samma andliga nivå
som han själv, att hon endast fann behag i de fadda
vardagligheter, som voro föremål för Delnitzkys samtal.
En diktare — en man, som en gång älskat henne, borde
icke hysa en sådan tanke. När han åter gjorde en dylik
intetsägande anmärkning — han jämförde byggnaderna
i Wien och Berlin, temperaturen där och här — gjorde
hon en otålig rörelse och sade:
»Ack, det där intresserar mig icke... Tala icke om
sådana saker med mig! .. .
»Hur var det Toni sade? Att vi voro ungdomsvänner
.. . Vänner kunna väl ha annat att tala om än om
arkitektur och meteorologi.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
