- Project Runeberg -  Marthas barn /
93

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅtTonde kapitlet

93

»Men vi voro icke ungdomsvänner, fru grevinna.
Mellan oss båda fanns ett socialt svalg — jag såg upp till er
som till en stjärna... Endast en gång — ett par
timmar, ett par dagar — glömde jag avståndet oss emellan.
Men jag kanske varken bör eller får tala därom?»

»Nej, nämn ingenting!»

De sutto tysta en stund — egentligen hade ju bägge
talat därom.

»Låt oss återkomma till er litterära karriär — den
intresserar mig verkligen på det livligaste. Jag märker, att
ni har en uppgift i livet, att ni strävar mot höga mål —
liksom min bror. Det var synd, att han ej kom hit i dag.
Ni kanske återupptagit den där gamla tvisten angående
tankens eller handlingens företräde ...»

»Verkligen! Ni kommer ännu ihåg det? Som ni ser
har jag blivit min åsikt trogen — jag har ställt mig i
enbart tankens tjänst. Och denna tanke är ej ens riktad
mot några som helst praktiska mål; den svävar fritt
över molnen. Rudolf hyser väl fortfarande samma
politiska, världsförbättrande idéer? Ack, jag fruktar, att
det är omöjligt att åstadkomma någon avsevärd
förbättring här på jorden ... Åtminstone skulle jag ej kunna det
— möjligen försköna något litet; det skulle vara genom
konsten eller genom — kärlek.»

Den ton, i vilken Hugo uttalade ordet kärlek,
förorsakade den unga frun en sekunds beklämning. Hon kunde
ej själv klargöra denna sin känsla. — Längtan?
Avund? Hon andades tungt:

»Vad håller ni nu på att skriva?» frågade hon.

Han fick ej tid att svara. Bejänten anmälde nya
gäster. Snart var salongen fylld av ett dussintal människor.
Bresser tog avsked av värdinnan.

»När får man återse er?» frågade hon och räckte
honom handen att kyssa.

»Så snart ni befaller.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free