- Project Runeberg -  Marthas barn /
102

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

marthas barn

Till det yttre tillhörde Kolnos samma typ som Dotzky.
Samma långa, smidiga figur, samma ädelt skurna profil
och till och med samma spetsiga helskägg, endast med
den skillnad att det ena var svart, det andra vitt som
snö.

»Bra, att jag träffar dig ensam», sade Rudolf, »jag vill
nu åter för dig lätta mitt hjärta och bedja dig om råd.»

»Helt och hållet till din tjänst, min gosse. Kom och
sätt dig... här i mitt lilla arbetshörn — där är det
trevligast. Alltså, du önskar mitt råd för att återigen icke
följa det?... Åh, protestera icke. Du kommer nog ihåg,
att jag avrådde dig från riksdagsmannakandidaturen —
och vem gick väl dit för att få det tvivelaktiga nöjet att
sedan nödgas säga ja och amen till allt, vad partiet
önskar ... Din goda tur har räddat dig...»

»Förlåt! Jag hade ej låtit draga upp mig som en
speldosa — min egen melodi hade jag spelat. Denna plan
har emellertid tills vidare gått om intet. Och nu har jag
försökt ett annat medel för att göra mig hörd ...»

»Ja, genom tidningen — jag har läst din artikel av
gårdagen. Allt vad du där yttrar är ju sant, men ...»

»Sanningen bör man alltid säga — då får det ej finnas
något ’men’. ..»

»Du har rätt. Mitt ’men’ var ej heller riktat mot dig
utan mot samhället; man vill aldrig lyssna till sanningar,
vilka kunna rycka en ur ens bekväma ro.»

»Dessa ökade militära skatter, denna ständiga
osäkerhet, denna allmänna värnplikt, detta världskrig, vilket
hänger över oss som ett Damoklessvärd — allt detta
kallar du bekvämt?»

»Det, man är van vid, är alltid bekvämt. Man har
inrättat sig därefter; man har sina intressen knutna
därvid ... I vårt på krigets idé grundade samhälle är
fredspredikanten den värsta fridstörare. Men — redan
återigen säger jag ’men’ — du har handlat rätt. Din
artikel gjorde mig glad. Och ju mer de andra kritiserade
densamma, desto gladare blev jag. Om du vill lyssna till
mitt råd: Håll fast, håll fast på den väg, du slagit in på!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free