Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
Två dagar efter förut omtalade middag
sammanträffade Sylvia åter med Hugo Bresser. Denna gång i
Marthas lilla mottagningssalong.
När hon steg in i avsikt att, som hon ofta gjorde, prata
bort en stund av förmiddagen med sin mor, fann
hon denna i Rudolfs och Hugos sällskap. Den
sistnämnde reste sig hastigt och bugade sig för Sylvia. Hans
häftiga yttre uppträdande uttryckte en viss förvirring;
hans ansikte skiftade oupphörligt färg. Eller var det
endast Sylvia, som tyckte så — och detta kanske just
därför att hon själv kände något liknande förvirring? Det
var ingen oangenäm känsla — tvärtom ...
Hon omfamnade sin mor, skakade hand med de båda
unge männen och satte sig. Bresser gjorde nu min av
att gå.
»Nej, nej, för all del, min käre vän», mottsatte sig
friherrinnan Tilling, »stanna kvar! Vi tre äro så ofta
ensamma, och Sylvia deltager säkerligen gärna i det
samtal, som nyss blev avbrutet.»
»Så? Vad var det ni talade om?»
Hugo slog sig ned på sin förra plats och svarade:
»Vi talade om diktarens kall. Man har varit nog
vänlig att leda samtalet in på mitt område.»
»Ni framställer saken orätt, Bresser!» utropade
Martha, »Rudolf ordade vitt och brett om världens politiska
och sociala tillstånd, om sin längtan att där verksamt
kunna få ingripa, och det var ni, som däremot uppställde
det påståendet, att världen icke går att omdana, förrän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
