Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjortonde kapitlet
119
har hustru och barn, mor och syster, känner man aldrig
denna sällsamma längtan till fjärran länder, vilken då
och då griper mig och detta till och med nu på gamla
da’r. När jag ’blivit riktigt trött på allt detta enahanda
här hemma, på sällskapslivets sladder och politikens
kann-stöperi, känner jag ett behov av att få vederkvicka mig
i en fullständigt främmande natur, bland människor,
vilka veta lika litet om mig, som jag om dem. Då läser
jag aldrig någon europeisk tidning; jag lämnar aldrig
min adress. Då skulle man ju genom brev kunna
meddela mig nyheter hemifrån.»
Kolnos kvarstannade endast en kort stund. Han lovade
emellertid återkomjna på aftonen och då supera
tète-à-tëte med Martha.
»Jag måste riktigt njuta av ert sällskap nu, innan ni
lämnar Europa», hade hon sagt honom. »Ni tillhör de
få människor, med vilka jag sympatiserar. Jag kan
städse säga er allt, vad jag har på hjärtat.»
Strax sedan Kolnos gått, kom andra personer på visit;
det var grevinnan Ranegg med fyra döttrar.
Bresser begagnade sig av detta tillfälle att ånyo taga
avsked, och nu sökte Martha icke kvarhålla honom.
Raneggs hörde till Brunnhofs närmaste grannar, och
familjerna umgingos mycket. Då Sylvia firat sitt
bröllop, hade grevinnan Ranegg varit ute och rest i Italien
tillsammans med sina fyra döttrar; i annat fall hade
säkert de fyra systrarna varit brudtärnor. Det var en sann
estetisk njutning att se dessa flickor. Alla fyra had^
lång, smärt figur; i deras sätt låg ett visst förnämt,
naturligt behag. Den äldsta, Cajetane, tjugutre år gammal,
hade fint skurna, regelbundna drag, mörkt hår och
mörka blixtrande ögon. Den andra, Christine, var tre år
yngre; hon hade kastanjebrunt hår. Det låg något
livligt, något skälmskt över hela hennes väsen. De båda
yngsta, de adertonåriga tvillingarna Ella och Bella, voro
blonda; bägge hade milda blå ögon och madonnaliknande
ansikten samt voro i övrigt förvillande lika. Alla fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
