Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
marthas barn
voro mycket enkelt klädda; tvillingarna buro lika, de
båda äldre däremot olika toaletter.
Greven och grevinnan Ranegg, som åtnjöto stort
anseende inom sällskapslivet — han innehade en av de
förnämsta befattningarna vid hovet, och hon var född
furstinna — hade, utom dessa förtjusande döttrar, även två
lovande söner, bägge i militärtjänst. Den äldre, ännu ej
fyllda trettio år, var redan ryttmästare vid ulanerna, den
yngre, utexaminerad sistlidna sommar, löjtnant vid
dragonerna.
I Wien träffades de båda damerna — Martha och
grevinnan Ranegg — egentligen endast sällan, ty under det
den förra levde mycket tillbakadraget, deltog den senare
för sina döttrars skull i stora världens alla nöjen —
såsom hovbaler, utflykter, danstillställningar hos
ärkehertigarna och den högsta aristokratien,
amatörföreställningar och välgörenhetsbasarer — men desto oftare var man
tillsammans på landet. Martha kände sig städse innerligt
glad, när hon fick träffa denna familj, i all synnerhet i
deras eget hem.
Livet där erbjöd i varje avseende en bild av sann lycka
och harmoni. Tillräcklig rikedom, en lysande social
ställning, ömsesidig tillgivenhet; man hade regelbunden,
omväxlande sysselsättning: musik, läsning, brodering,
målning, ridning, gemensamma promenader och spel.
Flickorna, så unga de än voro, föredrogo detta lantliv
framför vistelsen i Wien. Systrarna Ranegg ansågo det
snarare som en plikt än som ett verkligt nöje att deltaga i
vinterns festligheter. I maj, när eftersäsongen stod i
sitt högsta flor, voro de alltid otåliga att få lämna Wien
och återvända till sitt kära Raneggsburg, vars
fläderbuskar och blommande kastanjer utövade en så sällsam
dragningskraft på dem. Och när det närmade sig
vintern, sökte de så länge som möjligt uppskjuta
inflyttningen till Wien. De tyckte om att åka skridskor på den
tillfrusna slottsdammen och att, sysselsatta med var sitt
handarbete, prata bort dessa långa vinterkvällar. Före
jul ville de på inga villkor avresa; denna högtid måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
