Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjortonde kapitlet 121
firas på Raneggsburg med den stora julgranen i
biljardsalen ; man trakterade då byns barn och skänkte ortens
fattiga tyger och varma, hemstickade underkläder.
Martha var mycket gärna tillsammans med grevinnan
Ranegg, med vilken hon var jämnårig. I sin ungdom
hade de känt varandra mycket litet, ja, nästan icke alls,
först sedan några år tillbaka hade de på grund av
grannskapet mellan Brunnhof och Raneggsburg kommit
närmare i beröring, men det oaktat talade de med förkärlek
om gamla tiders händelser, om de seder och
åskådningssätt, som härskat när de voro unga. Grevinnan Ranegg
var till sina åsikter mycket mer konservativ än Martha,
men i alla händelser mycket mer liberal än flertalet av
sina jämlikar. De möttes på halva vägen; Marthas
kanske något djärva idéer, berörde den andra sympatiskt,
och den fullkomliga jämvikten i grevinnan Raneggs
gedigna, toleranta, förnäma väsen utövade på Martha en
sällsam dragningskraft — trots den stora skillnaden i
åsikter. Det låg över hela hennes väsen något så
lugnande, något så harmoniskt — liksom i allt, vilket är gjutet
i samma, ädla metall.
Med uppriktig glädje gick Martha de inträdande till
mötes:
»Ah, får man äntligen återse er, mondäna varelser!»
De fyra flickorna kysste Martha på handen.
»Ja, vi äro verkligen mondäna», suckade grevinnan
Ranegg, »i går bal hos Pallavicini, i dag hos ärkehertig
Ludvig Viktor, i morgon hos utrikesministern ... Det är
verkligen ett ansträngande dagsarbete.»
»Nå, nå, men det roar er ju», sade Martha, »det vill
säga barnen . .. Mödrarna ha verkligen på balen en allt
annat än avundsvärd lott.»
Flickorna hade jämte Sylvia och Rudolf gått till ett
annat hörn av rummet och samtalade nu högt och ivrigt;
de båda äldre damerna kunde därför språka med
varandra utan att höras.
»Jag kan verkligen försäkra dig», sade grevinnan Ran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
