Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjortonde kapitlet 123
»Hur mår din mor?»
»Tack, hon är icke riktigt kry; hon har känningar av
sina åttiofem år... Vi äro mycket ofta hos henne. Varje"
afton är någon av flickorna där, och ofta gnabbas de
om vems tur det är att gå till mormor; de gå hellre dit
än på bal. Men nu» — grevinnan Ranegg reste sig —
»måste vi säga adjö ... Barn, kom nu !»
»Det var ett kort besök.»
»Vi måste ytterligare avlägga ett dussin visiter. —
Det kan man väl kalla ett ansträngande dagsverke, eller
hur? Jag skall emellertid snart komma och stanna en
hel eftermiddag hos dig — så få vi oss en riktig
pratstund.»
»Välkommen! Vi ha ju så mycket att prata om.»
Sedan dörren stängts efter dem, utropade Rudolf:
»Denna familj är mitt kors — det är riktigt sorgligt!»
»Men, men», sade Martha förebrående, »hur kan du
säga något sådant? Jag känner knappast några mer
älskvärda, mer aktningsvärda människor.»
»Ja, det är just det sorgliga i saken ... Skall jag
behöva förklara det för dig?»
»Ja, jag är verkligen mycket nyfiken.»
»Jo, jag gav en gång trädgårdsmästaren befallning att
fälla ett träd, vars stam var murken. Vid nästa storm
kunde det falla omkull och kanske anställa någon skada;
alltså var det bättre att genast hugga ned detsamma. Men
i detsamma jag uttalat denna dödsdom, riktade jag
blicken upp till kronan och fick då där se ett fågelbo, ur
vilket ungarna tittade ut; de äldre flögo oroligt runt kring
detsamma. ’Vi låta det stå kvar’, sade jag till
trädgårdsmästaren, ’kanske kan detsamma motstå även denna
sommars stormar.’ — Förstår du, vad jag menar? I samma
förhållande stå vi s. k. reformatorer till alla dessa ruttna
samhällslager. Vi vilja sätta yxan till roten, men i
lövverket, som kröner den ihåliga stammen, ha kära,
lyckliga små fåglar byggt bo. Deras hela existens är
beroende av trädets existens. Vad bry de sig om trädets inre
ruttenhet, så länge gröna blad smycka dess grenar? De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
