Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
Samma afton gick Sylvia på operan På programmet
stod »Profeten», och häri uppträdde icke Antons
älskarinna. Sylvia brukade aldrig besöka teatern, när denna
sångerska sjöng.
Hon var ensam i sin loge; hennes man hade visserligen
följt henne, men hade sedan under förevändning av ett
viktigt sammanträde åter lämnat teatern. Enligt hans
åsikt var intet så tråkigt som dessa föreställningar, i vilka
hans »älskling» icke deltog; först genom hennes närvaro
fingo de något intresse för honom.
Försjunken i tankar satt Sylvia och njöt av det välljud,
vilket flödade från scen och orkester. Men det var en
sorgblandad njutning, ty hon kände sig på samma gång
olycklig — djupt olycklig. .»Blott den, som längtan känt,
vet vad jag lider», det var grundtonen i hennes
stämning.
Längtan — efter vad? Efter något nytt, efter... Hon
visste det icke själv; hennes tillvaro var så förfärligt
innehållslös ... För alltid bunden vid en man, vilken hon
icke mer kunde skänka sin kärlek, vilken helt öppet be ■
drog henne... Varför hade icke ödet beskärt henne en
make med samma vida vyer, samma djupa karaktär som
t. ex. hennes bror eller begåvad med samma skapande,
eldiga själ som — ack nej, det var nog bäst att icke tänka
på Hugo. Denne man kunde bli henne farlig... Det
skulle bara fattas, att hon blev kär...
Ridån gick ned efter första akten. Salongen upplystes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
