- Project Runeberg -  Marthas barn /
127

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjuttonde kapitlet 127

»Under förutsättning att de tu äro — ett.»

»Det var just vad jag ämnat säga.» Ett ögonblicks
tystnad.

Sedan fortfor Sylvia:

»Jag skulle vilja göra er en fråga, käre Bresser. Är
ni lycklig? Är ni glad över edra resultat? Och har ni
i Berlin funnit någon ledsagarinna?»

»Det är icke en utan tre frågor, fru grevinna. Lycklig?
Nej, jag känner mig icke lycklig. — Resultat? Ack, i
mitt yrke kan man aldrig så att säga vila på sina lagrar.
Det är liksom att klättra uppför en brant stege; man
gläder sig aldrig över den väg man tillryggalagt. Full av
ängslan strävar man högre och högre, och i varje
ögonblick kan man riskera att ramla ned. Och den tredje
frågan ...»

»Den tager jag tillbaka — den var indiskret.»

»Nej, visst icke, men för er utan intresse. Jag vill i
alla händelser besvara den: mitt hjärta är icke i Berlin.»

Åter öppnades logedörren: — minister von Wegemann.

Sedan han växlat några ord med Sylvia, hälsade han
mycket nedlåtande på unge Bresser:

»Jaså, ni har verkligen åter kommit hem! Det var
roligt... Nu stannar ni väl här?... En äkta österrikare
kan väl inte jämt och ständigt flacka omkring i
Preu-sen.»

»Jag har kommit hit endast på ett kort besök, ers
excellens.»

»Tyskland och Österrike äro dock allierade», inföll
Sylvia. »Varför uttalar ni ordet Preussen i så hatfull
ton?»

»Alldeles riktigt, vi stå i förbund, men jag kan å andra
sidan aldrig helt och hållet glömma år sextiosex, och
oavsett politiken, vilken jag nu kommit ifrån, vet jag av
egen erfarenhet, att man ingenstädes kan trivas så bra
som i vårt gamla Wien och att var och en, som icke är
tvungen att leva utomlands, bör stanna hemma... Hur
mår Toni? Är han icke här?»

»Tack, han mår bra. Han är på ett sammanträde ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free