Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
marthas barn
jag gåve er inblick icke i en konstnärssjäl, utan i ett
fattigt människohjärta, kanske ni skulle ålägga mig icke
endast att nu avresa, utan att över huvud taget aldrig
mer återkomma. Ni förstår nog vad jag menar... men
jag uttalar det icke, emedan jag ej har rätt att göra så *
Förargad skakade Sylvia på huvudet.
»Ni har dock redan sagt det... Låt oss tala förstånd,
herr Bresser! Att ni en gång varit förälskad i mig, det
vet jag ju genom ert dåraktiga brev, som jag erhöll på
min bröllopsdag. Sedan dess ha nästan tre år svunnit...
Ni har kommit in i en helt och hållet ny omgivning;
gamla hj ärtesår äro, om också icke glömda, dock läkta .. .
Försök icke att skaka på huvudet! Ert arbete och —
vad vet jag, det intresserar mig icke — kanske även nya
ömma förbindelser taga nu er tid i anspråk. Låt oss
alltså, jag ’ber er därom, låtsa som vore nyssnämnda brev
aldrig skrivet, som hade ni aldrig gjort denna antydan
om forna dagar ... Ni måste för alltid glömma
alltsammans .. . och för att en gång för alla få saken
slutbehandlad, förklarar jag nu på det bestämdaste, att ni aldrig,
aldrig någonsin kan hoppas något av mig. Två
ungdomsvänner äro vi och kunna fortfarande stå i samma
hjärtliga förhållande till varandra som förr, men intet mer.
Res till Berlin, om er sysselsättning eller ert hjärta
kallar er dit... men fly icke, det ber jag ... Det skulle såra
mig. Detta är mitt sista ord angående denna sak. Jag
kommer aldrig mer att nämna något därom. Jag
förbjuder även er att någonsin återkomma till densamma.
Berätta mig något om ert senaste arbete!»
Hon hade talat mycket fort och gång på gång rodnat.
Hugo hade ick försökt att avbryta henne. Hennes
ord — hon talade ju om hans kärlek — väckte ljuva
känslor i hans bröst; de verkade så sällsamt rogivande
-— nästan som en smekning!
Skymningen hade fallit på. En betjänt kom in och
tände lamporna och rörde om i elden. Sedan avlägsnade
han sig åter. Lampornas sken dämpades av stora, röda
skärmar; brasan spred ett rött fladdrande skimmer över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
